Recension: The Wizard of Oz

Om boken

Titel: The (Wonderful) Wizard of Oz (1900)
Svensk titel: Trollkarlen från Oz (1940?)
Författare: L. Frank Baum (böckerna om Oz m.fl.)
Genre: klassiker, barn– Läst på: engelska – Antal sidor: 189 (inbunden)

En cyklon blåser förbi Kansas där Dorothy bor med sin faster, farbror och lilla hund Toto. Cyklonen rycker upp huset och blåser iväg det över öknen ända bort till landet Oz. Helt plötsligt befinner sig Dorothy ensam med Toto i ett helt nytt land och den enda som kan hjälpa henne hem till Kansas igen är den mäktige trollkarlen. På sin resa till honom möter hon en fågelskrämma som vill ha en hjärna, en plåtman som vill ha ett hjärta och ett lejon som vill ha mod. Kommer trollkarlen att kunna ge dem alla vad de allra mest önskar?

Mina tankar

Trots att The Wizard of Oz är en klassiker och extremt välkänd har jag på något sätt lyckats hålla mig helt spoilerfri. Min erfarenhet vad gäller landet i Oz sträcker sig ungefär till opera-raidbossen i Karazhan i World of Warcraft. Det gjorde att jag kunde gå in i sagan helt utan förutfattade meningar vilket var roligt.

Sagan börjar alltså med att Dorothys hus dragits upp och iväg av en cyklon och att hon och hennes hund Toto helt plötsligt hamnar i det främmande landet Oz. Där får hon reda på att den enda personen som kan hjälpa dem tillbaka till Kansas är den mäktige trollkarlen av Oz. Hon ger sig genast av mot honom och på vägen möter de ett gäng nya vänner som även de behöver trollkarlens hjälp. Vi får följa med på ett äventyr med stora prövningar och kontentan av boken är egentligen ”du kan mer än du tror”. Jag tycker om det budskapet, även om jag tolkar det som att huvudkaraktärerna själva inte riktigt kommer till insikt om det.

The Wizard of Oz är ju en barnklassiker och jag hade kunnat läsa boken tillsammans med barn. Det sker dock flera dödsfall/mord i boken, så det kanske är något en får tänka på om det handlar om ett känsligt barn. (Och som en liten notis: varför finns mord med som komponent i så många barnböcker? Tycker inte att det hör hemma där egentligen). Annars tycker jag att det är en lagom lång, lagom spännande saga, med en plot twist jag inte hade väntat mig. Det jag däremot tycker fattas för att den ska kunna få högsta betyg i mina ögon är djupare beskrivningar av känslor. Vi får veta att lejonet är fegt, att plåtmannen har förlorat sitt hjärta och att Dorothy längtar hem, men det berörs så ytligt. Speciellt i kontrast till exempelvis Mio, min Mio där vi som läsare verkligen får känna hur ensam Mio är i början av boken. I övrigt tycker jag om boken mer än jag trodde jag skulle göra!

TL;DR

En saga med en plot twist och ett fint budskap.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Läst i juli

Tidigare år har jag nästan alltid läst som mest under sommaren. Den brukar innebära långa lässtunder på stranden och lediga dagar med extra tid. I år blev det dock inte mycket alls läst på grund av värmen. Vi har ca 30 grader i lägenheten och det går liksom inte att slappna av och läsa några längre stunder. Samma sak utomhus. Så juli blev näst sämsta läsmånaden hittils i år (maj var ju ett riktigt bottennapp), men litegrann fick jag läst i alla fall:

Juli i siffror

Antal lästa böcker: 4 1/3
Antal lästa sidor: 967 (+159)
Antal läsdagar: 27/31

Lästa böcker

Jag påbörjade också The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle av Stuart Turton som jag verkligen tycker om hittills! Jag valde dock att pausa den då jag vill spara den tills i höst när det blir lite mer stämningsfullt att läsa den. Den förtjänar bästa möjliga förutsättningar känner jag efter att ha läst såhär långt 🙂

Månadens favorit

Hmm.. Jag har läst flera ungefär lika bra böcker den här månaden. Alice är en barndomsfavorit och Oz var också bra, men jag säger nog ändå Simon vs. the Homo Sapiens Agenda som gav mig ett leende på läpparna nästan hela boken igenom.

Nytt i hyllan i juli

Månadens nya böcker

  • Peter Pan av J.M. Barrie (nyköp). Jag fortsätter samla på mina Puffin Classics och den här gången köpte jag Peter Pan. Jag har bara sett Disneyfilmen innan så det blir intressant att se hur originalet är skrivet och hur mycket som gjordes om av Disney.
  • Harry Potter and the Chamber of Secrets Ravenclaw Edition av J.K. Rowling (nyköp). I slutet av juni kom den andra 20-årsjubileumsutgåvan av Harry Potter i de olika husfärgerna ut. Självklart ville jag passa på att köpa den då 🙂
  • Sailor Moon Short Stories 1 & 2 och Codename: Sailor V 1 & 2 av Naoko Takeuchi (nyköp). Jag läste klart Pretty Guardian Sailor Moon-serien i början av året och såg då samtidigt att det finns fristående böcker att köpa. Nu ser jag fram emot att få läsa mer om Venus och de andra!
  • Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist (begagnat). När vi skulle iväg och äta på ett litet nyöppnat ställe en bit utanför stan åkte vi förbi en loppis där jag självklart ville gå in. Jag tycker att det kan vara svårt att hitta böcker jag letar efter på loppis eftersom de ofta står huller om buller, men här hade jag tur. Jag såg Låt den rätte komma in på bio när den kom och tyckte om den. Jag minns den inte alls väl idag, men kommer ihåg att jag blev imponerad över att en svensk skräckfilm kunde vara så välgjord. Det blir spännande att få se historien i bokform.

Recension: Animal Farm

Om boken

Titel: Animal Farm (1945)
Svensk titel: Djurens gård (tidigare Djurfarmen) (1946/1983)
Författare: George Orwell (1984 m.fl.)
Genre: klassiker – Läst på: engelska – Antal sidor: 84 (inbunden)

En grupp bondgårdsdjur på Manor Farm gör revolution mot sin bonde i hopp om att skapa ett jämlikt paradis på gården.

Mina tankar

Animal Farm är en politisk satir som skildrar Sovjettiden genom att berätta om ett bondgårdsuppror. Med grisarna i spetsen får vi följa djuren genom revolutionen och mot deras dröm om en utopi. Efter att bonden är bortkörd börjar dock ett maktspel och snart därefter är jämställdheten djuren drömde om ett minne blott. Det blir helt enkelt inte riktigt som (vissa av) djuren tänkt sig, men visst är det väl ändå bättre nu än förr?

Jag tycker att Orwell är bra på att visa hur människor långsamt vänjer sig vid extremistiska idéer genom gradvis förändring, i sådan här metaforform blir det lättare att förstå hur processen går till. Jag tycker också att boken på ett enkelt sätt skildrar hur makt kan leda till korruption om fel person tar på sig ledarskapet. Animal farm kan nog vara en nyttig bok att läsa i skolan för att skapa bättre förståelse för t.ex. andra världskriget (eller Sovjet eller Nordkorea) och för att visa hur ideologierna kunde dras så till sin spets. Speciellt nu i dessa tider när det återigen blåser extremistvindar.

Boken är träffsäker och viktig och jag tycker faktiskt att den håller måttet även om en bortser från metaforerna. Tyvärr är den dock något upprepande och seg vid tillfällen och det känns som att det blir lite samma samma några gånger. Trots det tycker jag mycket om den och anser att den är väl värd att läsas.

TL;DR

En kort bok som på ett enkelt sätt visar hur människor långsamt vänjer sig vid korruption.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Om boken

Titel: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda (2015)
Svensk titel: Love, Simon (tidigare Bara tre ord) (2016)
Serie: Creekwood #1
Författare: Becky Albertalli (Leah on the Offbeat, The Upside of Unrequited m.fl.)
Genre: ungdom, hbtq* – Läst på: engelska – Antal sidor: 303 (inbunden)

Simon är sexton, gay i hemlighet och har spenderat den senaste tiden med att maila med en annan anonym, gay kille på samma skola. En dag glömmer han att logga ut från skolans datorer och mailen hamnar i fel händer. Plötsligt ställs Simon inför ett utpressningsultimatum och tvingas välja mellan att komma ut inför hela skolan mot sin vilja eller hjälpa utpressaren att få ihop det med en av hans vänner.

Mina tankar

Efter att ha läst Carry On tidigare i våras och verkligen tyckt om den letade jag efter en till bok som skulle ge mig samma feeling. Efter att ha sett Simon vs. the Homo Sapiens Agenda nämnas tillsammans med Carry On flera gånger bestämde jag mig för att klicka hem den. Det visade sig att jag gjorde helt rätt i det. Jag satt nämligen med myskänsla och ett leende på läpparna nästan hela boken igenom!

Albertalli är väldigt skicklig på att beskriva en tonårings verklighet tycker jag. Jag kastades tillbaka till min egen högstadie- och gymnasietid och blev nostalgisk. Ett gästboksinlägg på Lunarstorm av en kille i min klass ledde till över tusen(!) lunarmejl och långa chattloggar på ICQ och MSN. Sena kvällar, nätter. Timmar av chattande. Rekord till och med. Hela den första (regniga) dagen av nians sommarlov spenderades framför datorn. I mer än 15 timmar(!) i sträck skrev vi till varandra, endast matpauser inräknade. Ah, vilka minnen den här boken väckte till liv… Albertalli sätter verkligen fingret på hur det känns att lära känna någon online och hur nära en kan komma någon bara via ord på en skärm.

Ett citat som fastnade i mig.

Jag gillar karaktärerna i boken, alla är lätta att tycka om och jag hade gärna lärt känna dem djupare. De flesta känns mogna och det är skönt att läsa en ungdomsbok som är lite mer feelgood och lite mindre drama. Boken är lättläst och fängslande. Det är inte ofta det händer, men jag stannade uppe flera timmar efter sovdags för att jag inte kunde lägga ifrån mig boken. Nu vill jag se filmversionen (Love, Simon) och ser verkligen fram emot att läsa mer om Leah i Albertallis andra bok Leah on the Offbeat.

TL;DR

En riktigt mysig, feelgood ungdomsbok med hbtq*-tema.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: Sommarboken

Om boken

Titel: Sommarboken (1972)
Författare: Tove Jansson (böckerna om Mumintrollen m.fl.)
Genre: vuxen, modern klassiker – Läst på: svenska – Antal sidor: 192 (inbunden)

Sommarboken är en bok om vänskapen mellan en farmor och hennes barnbarn. Vi får följa med under deras somrar som de spenderar på en ö i den finska skärgården och får en inblick i vad de hittar på om dagarna.

Mina tankar

Det var flera år sedan jag hörde om Sommarboken för första gången. Men den gången var jag mitt uppe i ett läsuppehåll där jag inte orkade läsa någonting alls. Sedan glömdes den bort. Men så blev jag påmind om den igen nu i år. Redan första gången jag läste om den såg jag framför mig en ny favoritbok, så även nu. Sedan började jag läsa boken och kände att nja, den kanske inte är något för mig ändå. Jag irriterade mig på karaktärerna och tyckte att språket kändes konstlat. Men så kom jag halvvägs in, fattade tycke för både karaktärer och språk och kände att jag fylldes med en sådan enorm sommarkänsla. En stämning som riktigt gick att ta på. Att känna någonting när jag läser en bok är det viktigaste för mig och det lyckas verkligen Tove Jansson med. Så det slutade med att det blev en ny favorit ändå!

Sommarboken är uppdelad i kapitel som nästan är som små noveller som bygger på varandra, men som ändå går att läsa fristående. Vi får lära känna tre generationer som under sommaren bor på en ö i finska skärgården: Sofia, hennes pappa och hennes farmor. Pappan finns dock bara med i bakgrunden och det är vänskapen mellan Sofia och hennes farmor som står i centrum. Både Sofia och farmor är i trotsåldern och beter sig mer som syskon än som farmor och barnbarn. Det var det som irriterade mig till en början men som sedan charmade mig istället. Det är en bok om vänskap över generationerna och kanske något för farmor eller mormor att läsa tillsammans med sitt eget barnbarn?

Språket är vackert och stämningsskapande. Det är lite gammaldags men det tycker jag bara bidrar till känslan. Kapitlen är fyllda med miljöbeskrivningar. Jag förstår varför folk läser om den här boken varje sommar och har det som tradition. Den prickar verkligen rätt med sitt namn Sommarboken och levererar precis samma atmosfär som infinner sig på öarna utanför kusten eller i sommarstugan eller husvagnen på campingen vid sjön. Det är en bok som får mig att längta tillbaks till västkusten, ja, en riktig sommarbok helt enkelt.

TL;DR

En bok fylld av sommarkänsla som jag kommer att återkomma till även kommande somrar.

❤❤❤❤❤ – toppen, riktigt bra!

Läst i juni

I juni blev det en hel del bibliotekslån lästa, närmare bestämt fyra stycken. Även om jag verkligen såg fram emot att läsa dessa (annars hade jag ju inte lånat hem dem), blev det till slut lite jobbigt att ha så många böcker i rad förutbestämda. Lite som en TBR egentligen, vilket jag ju skrivit om tidigare inte riktigt fungerar för mig. Så av junis läsning har jag lärt mig att jag ska försöka sprida ut mina lån mer alternativt inte låna såpass många böcker under samma månad. Såhär såg juni ut för mig:

Juni i siffror

Antal lästa böcker: 6
Antal lästa sidor: 1 773
Antal läsdagar: 30/30

Lästa böcker

Månadens favorit

Den här månaden vinner Sommarboken stort. Den var perfekt att läsa nu i juni och gav mig jättemycket sommarkänsla.

Recension: History Is All You Left Me

Om boken

Titel: History Is All You Left Me (2017)
Författare: Adam Silvera (They Both Die at the End, More Happy Than Not)
Genre: ungdom, hbtq*Läst på: engelska – Antal sidor: 292 (inbunden)

Griffins expojkvän och första stora kärlek dör i en drunkningsolycka. Han som hade lovat att aldrig dö och att de en dag skulle hitta tillbaka till varandra. Nu måste Griffin klara sig själv, men med OCD och destruktiva tankar och mönster är det lätt att fastna i det förflutna.

Mina tankar

I History Is All You Left Me får vi följa Griffin som precis förlorat sin första stora kärlek Theo i en drunkningsolycka. Vi följer två parallella tidslinjer: en i nutid där vi får närma oss Griffins sorg och en i dåtid där vi får följa Theo och Griffin tillsammans. Jag drogs till den här boken för att jag gick under nästan helt och hållet när jag och min första stora kärlek gjorde slut. Han dog inte, men det kändes så. Det är många år sedan nu, men jag ville ändå läsa om något liknande. Adam Silvera beskriver sorgen väldigt fint och jag tycker om rytmen i meningarna. Jag känner igen mig själv mycket i Griffins sorg, vilket ju är ett bra betyg.

Den här boken är verkligen ingenting för dig som inte klarar av ältande. Hela boken är i princip ett enda stort ältande. Men jag, som inte har något emot det, tycker att det ger en rättvis beskrivning av hur det är att sörja. Det går inte (alltid) fort och det är okej att det tar tid. Om boken skulle ha ett mantra skulle det vara ”oavsett vad som händer kan ingenting förstöra tiden vi hade tillsammans” och sedan berättas det om och om igen på olika sätt. Förutom sorg är också Griffins OCD en stor del i boken. Det är skönt att läsa en bok där det tas upp och där det är okej för personen att ha problem, att hen är älskad ändå.

Genom första halvan av boken kände jag mig tagen med storm. Jag tyckte så mycket om den. Tyvärr höll inte den känslan sig kvar rakt igenom. Det jag tycker att boken faller lite på för min del är karaktärerna. Jag fattar liksom inte tycke för någon av de som vi får lära känna och det blir värre mot slutet. Det är tråkigt, då jag verkligen vill tycka om den här boken mer än jag till slut gjorde.

TL;DR

En vackert skriven bok om sorg som inte riktigt når ända fram till mig.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Nytt i hyllan i juni

Äntligen har jag fått på rutin att prioritera att beställa några böcker varje månad! Jag försöker köpa någon bok jag verkligen vill läsa just nu, någon bok jag velat köpa länge men alltid skjuter upp och/eller en bok i en serie jag vill komplettera. Den här månaden fortsatte jag till exempel på mina Puffin Classics-barnklassiker. Nytt i hyllan denna månad är…

Månadens nya böcker

  • Leah on the Offbeat av Becky Albertalli (nyköp). Nu har jag alla Albertallis böcker så nu är det bara att sätta igång att läsa också 🙂 Ser fram emot att lära känna Simon, Leah m.fl. i sommar!
  • The Secret Garden av Frances Hodgson Burnett (nyköp). Ännu en barnklassiker i Puffin Classics-tappning. Så fin utgåva! Nu har jag tre böcker i den här serien utgåvor och jag hoppas att jag snart får möjlighet att läsa dem också. Just när det gäller klassiker tycker jag ofta att det blir för tungt för att läsa mer än ca en i månaden, så det kommer kanske ta mig ett tag att läsa dem.
  • Animal Farm och 1984 av George Orwell (nyköp). En samlingsutgåva med Orwells två mest kända böcker (eller novell i Animal Farms fall kanske?) som väl uppnåt ”modern klassiker-status” vid det här laget. Har sett fram emot att läsa hans dystopiska tankar väldigt länge. Hittills har jag kommit halvvägs igenom Animal Farm och gillar den så långt.
  • Kaffe med rån och Låna är silver, råna är guld av Catharina Ingelman-Sundberg (begagnat). Såg dessa när jag var på loppis senast och passade på. Efter att ha läst recensioner är jag tveksamt inställd till dessa tyvärr, men jag tror ändå att det blir perfekt slapp sommarläsning.
  • Fem böcker om Mumintrollen av Tove Jansson (begagnat). Jag hittade en så underbart 80-talsnostalgisk utgåva av Mumintrollen på Tradera och kunde inte låta bli! Jag hoppas verkligen att jag kan hitta resterande tre (eller fyra?) böcker i samma utgåva. De är så fina! Helt klart mina bästa köp den här månaden. (Ursäkta att de inte syns ordentligt på bilden i inlägget, får fota dem i helhet på Instagram senare istället).

Recension: Papperssjälar

Om boken

Titel: Papperssjälar (2017)
Författare: Emma Johansson
Genre: ungdom – Läst på: svenska – Antal sidor: 333 (inbunden)

Theresia blir påkörd av tåget och hela skolan är i sorg. Emilia blir så påverkad av dödsfallet att hon tvingas gå i terapi, trots att hon knappt kände Theresia. Men Emilia bär på en hemlighet som hon inte kan berätta för någon. En hemlighet som har med Theresias död att göra.

Mina tankar

Papperssjälar har vi sett en hel del av i bokbloggarvärlden de senaste månaderna och när jag såg att den fanns inne på mitt lokala bibliotek passade jag på att låna hem den när jag ändå var där. Jag hade väntat mig en helt okej bok som kanske inte helt skulle falla mig i smaken, men jag blev faktiskt positivt överraskad. Vissa svenska ungdomsböcker jag har läst har känts ganska pretentiösa i sitt språk. Med mycket romantisering av alkohol och deppighet och ett diktliknande språk. Så är dock inte fallet med Papperssjälar, och det gillar jag. Det är extra skönt att inte festande och alkohol är huvudfokus, då det alltid får mig illa till mods när det gäller minderåriga (drack själv aldrig alkohol i den åldern, vilket säkert bidrar).

Jag känner igen mig själv från när jag var yngre i flera av karaktärerna, vilket gör att boken känns trovärdig. Tycker speciellt att huvudkaraktären skildras bra i att känna att det inte går att prata med någon trots att hon har flera vänner och bor med sin familj. Jag listade tyvärr ut vilken hemlighet det var Emilia bar på redan innan jag började läsa boken, men det gjorde verkligen ingenting. Handlingen i boken håller mig nyfiken ändå, även om boken till större del är förutsägbar, så som ungdomsböcker ofta är. Men det är inte något negativt tycker jag, utan tvärtom. Det gör att jag kan slappna av och bara läsa och njuta så att säga.

Egentligen tillhör jag långt ifrån målgruppen för boken numera. Om jag ska bedöma den som vuxen får den nog en trea i betyg. Däremot får den ett plus i kanten för att jag tror att jag hade tyckt om den väldigt mycket som tonåring. Och det är ju egentligen viktigare. Alltså blir det en fyra.

TL;DR

En fin ungdomsbok!

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!