Recension: Leah on the Offbeat

Om boken

Titel: Leah on the Offbeat (2018)
Serie: Creekwood #2
Författare: Becky Albertalli (Simon vs. the Homo Sapiens Agenda, The Upside of Unrequited m.fl.)
Genre: ungdom, hbtq* – Läst på: engelska – Antal sidor: 339 (inbunden)

I Leah on the Offbeat får vi följa Leah som vi fick lära känna i föregångaren Simon vs. the Homo Sapiens Agenda. Det är sista året i high school och pressen vad gäller att välja college och att hitta sig själv börjar göra sig påmind. Speciellt när hennes vanligtvis väldigt tighta vänskapskrets börjar bråka med varandra och det tvingar henne att konfrontera sina egna känslor för en i gruppen.

Mina tankar

Jag läste Simon vs. the Homo Sapiens Agenda i somras och tyckte väldigt mycket om den. Därför var förväntningarna höga nu när jag plockade upp nästa bok i serien: Leah on the Offbeat. Jag tycker om Albertallis sätt att skriva på, det är lättläst och går snabbt att ta sig igenom. Boken är skriven i nutid och det gör att det känns som att vi som läsare är där just nu, när det händer. Tyvärr tycker jag inte att Leah on the Offbeat når upp till samma höga nivå som Simon vs. the Homo Sapiens Agenda, och jag har hört andra säga samma sak. För mig beror det till största del på att jag inte tycker om Leah lika mycket som karaktär som jag tycker om Simon. Eftersom hela boken kretsar kring henne och är skriven ut hennes perspektiv känner jag att det är svårt att bortse ifrån.

Jag har svårt för hur svartvit, avundsjuk och dömande Leah är i sitt tänkande. Hon är svår att göra nöjd och är väldigt hård mot andra. Hon låter sina egna känslor gå ut över oskyldiga människor och det tycker jag verkligen inte om. Jag själv anser att om du ska döma andra människor såpass hårt, då måste du själv vara helt perfekt, och det kan liksom ingen leva upp till. Det går dessutom att vara avundsjuk utan att låta det gå ut över hur en behandlar andra. Citerar Noora från Skams uppklistrade citat: Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always. 💗 Obs! Jag tycker självklart att det var rätt av henne att säga till hennes kompis vad gäller en viss hemsk kommentar! (Ni som läst boken förstår förhoppningsvis vilken kommentar jag menar). Däremot kan jag tycka att hon drar det väl långt och också är väl hård mot Abby och sin mamma t.ex.

Men om vi bortser från det… Albertalli vet precis hur hon ska skriva en romantisk ungdomsbok som får en att vilja fortsätta läsa, fastän en egentligen borde göra annat. Det är också roligt att se en bok med bi-representation, även om det är konstigt att bi-erasure finns med i samma bok – och sedan aldrig nämns igen. Av någon anledning verkar det skrivas många fler kille+kille-böcker än tjej+tjej-böcker i ungdomsgenren(?), så jag gillar att två tjejers förhållande får stå i fokus här. Jag gillar också att Leah är överviktig men att det inte är något big deal. Mer sådant! Gärna i filmform. Tyvärr tycker jag inte om slutet helt, *timingen* är faktiskt fel enligt mig.

TL;DR

En helt okej ungdomsbok som är bra skriven, men inte riktigt når upp till sin föregångare.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Recension: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Om boken

Titel: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda (2015)
Svensk titel: Love, Simon (tidigare Bara tre ord) (2016)
Serie: Creekwood #1
Författare: Becky Albertalli (Leah on the Offbeat, The Upside of Unrequited m.fl.)
Genre: ungdom, hbtq* – Läst på: engelska – Antal sidor: 303 (inbunden)

Simon är sexton, gay i hemlighet och har spenderat den senaste tiden med att maila med en annan anonym, gay kille på samma skola. En dag glömmer han att logga ut från skolans datorer och mailen hamnar i fel händer. Plötsligt ställs Simon inför ett utpressningsultimatum och tvingas välja mellan att komma ut inför hela skolan mot sin vilja eller hjälpa utpressaren att få ihop det med en av hans vänner.

Mina tankar

Efter att ha läst Carry On tidigare i våras och verkligen tyckt om den letade jag efter en till bok som skulle ge mig samma feeling. Efter att ha sett Simon vs. the Homo Sapiens Agenda nämnas tillsammans med Carry On flera gånger bestämde jag mig för att klicka hem den. Det visade sig att jag gjorde helt rätt i det. Jag satt nämligen med myskänsla och ett leende på läpparna nästan hela boken igenom!

Albertalli är väldigt skicklig på att beskriva en tonårings verklighet tycker jag. Jag kastades tillbaka till min egen högstadie- och gymnasietid och blev nostalgisk. Ett gästboksinlägg på Lunarstorm av en kille i min klass ledde till över tusen(!) lunarmejl och långa chattloggar på ICQ och MSN. Sena kvällar, nätter. Timmar av chattande. Rekord till och med. Hela den första (regniga) dagen av nians sommarlov spenderades framför datorn. I mer än 15 timmar(!) i sträck skrev vi till varandra, endast matpauser inräknade. Ah, vilka minnen den här boken väckte till liv… Albertalli sätter verkligen fingret på hur det känns att lära känna någon online och hur nära en kan komma någon bara via ord på en skärm.

Ett citat som fastnade i mig.

Jag gillar karaktärerna i boken, alla är lätta att tycka om och jag hade gärna lärt känna dem djupare. De flesta känns mogna och det är skönt att läsa en ungdomsbok som är lite mer feelgood och lite mindre drama. Boken är lättläst och fängslande. Det är inte ofta det händer, men jag stannade uppe flera timmar efter sovdags för att jag inte kunde lägga ifrån mig boken. Nu vill jag se filmversionen (Love, Simon) och ser verkligen fram emot att läsa mer om Leah i Albertallis andra bok Leah on the Offbeat.

TL;DR

En riktigt mysig, feelgood ungdomsbok med hbtq*-tema.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: History Is All You Left Me

Om boken

Titel: History Is All You Left Me (2017)
Författare: Adam Silvera (They Both Die at the End, More Happy Than Not)
Genre: ungdom, hbtq*Läst på: engelska – Antal sidor: 292 (inbunden)

Griffins expojkvän och första stora kärlek dör i en drunkningsolycka. Han som hade lovat att aldrig dö och att de en dag skulle hitta tillbaka till varandra. Nu måste Griffin klara sig själv, men med OCD och destruktiva tankar och mönster är det lätt att fastna i det förflutna.

Mina tankar

I History Is All You Left Me får vi följa Griffin som precis förlorat sin första stora kärlek Theo i en drunkningsolycka. Vi följer två parallella tidslinjer: en i nutid där vi får närma oss Griffins sorg och en i dåtid där vi får följa Theo och Griffin tillsammans. Jag drogs till den här boken för att jag gick under nästan helt och hållet när jag och min första stora kärlek gjorde slut. Han dog inte, men det kändes så. Det är många år sedan nu, men jag ville ändå läsa om något liknande. Adam Silvera beskriver sorgen väldigt fint och jag tycker om rytmen i meningarna. Jag känner igen mig själv mycket i Griffins sorg, vilket ju är ett bra betyg.

Den här boken är verkligen ingenting för dig som inte klarar av ältande. Hela boken är i princip ett enda stort ältande. Men jag, som inte har något emot det, tycker att det ger en rättvis beskrivning av hur det är att sörja. Det går inte (alltid) fort och det är okej att det tar tid. Om boken skulle ha ett mantra skulle det vara ”oavsett vad som händer kan ingenting förstöra tiden vi hade tillsammans” och sedan berättas det om och om igen på olika sätt. Förutom sorg är också Griffins OCD en stor del i boken. Det är skönt att läsa en bok där det tas upp och där det är okej för personen att ha problem, att hen är älskad ändå.

Genom första halvan av boken kände jag mig tagen med storm. Jag tyckte så mycket om den. Tyvärr höll inte den känslan sig kvar rakt igenom. Det jag tycker att boken faller lite på för min del är karaktärerna. Jag fattar liksom inte tycke för någon av de som vi får lära känna och det blir värre mot slutet. Det är tråkigt, då jag verkligen vill tycka om den här boken mer än jag till slut gjorde.

TL;DR

En vackert skriven bok om sorg som inte riktigt når ända fram till mig.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Recension: Papperssjälar

Om boken

Titel: Papperssjälar (2017)
Författare: Emma Johansson
Genre: ungdom – Läst på: svenska – Antal sidor: 333 (inbunden)

Theresia blir påkörd av tåget och hela skolan är i sorg. Emilia blir så påverkad av dödsfallet att hon tvingas gå i terapi, trots att hon knappt kände Theresia. Men Emilia bär på en hemlighet som hon inte kan berätta för någon. En hemlighet som har med Theresias död att göra.

Mina tankar

Papperssjälar har vi sett en hel del av i bokbloggarvärlden de senaste månaderna och när jag såg att den fanns inne på mitt lokala bibliotek passade jag på att låna hem den när jag ändå var där. Jag hade väntat mig en helt okej bok som kanske inte helt skulle falla mig i smaken, men jag blev faktiskt positivt överraskad. Vissa svenska ungdomsböcker jag har läst har känts ganska pretentiösa i sitt språk. Med mycket romantisering av alkohol och deppighet och ett diktliknande språk. Så är dock inte fallet med Papperssjälar, och det gillar jag. Det är extra skönt att inte festande och alkohol är huvudfokus, då det alltid får mig illa till mods när det gäller minderåriga (drack själv aldrig alkohol i den åldern, vilket säkert bidrar).

Jag känner igen mig själv från när jag var yngre i flera av karaktärerna, vilket gör att boken känns trovärdig. Tycker speciellt att huvudkaraktären skildras bra i att känna att det inte går att prata med någon trots att hon har flera vänner och bor med sin familj. Jag listade tyvärr ut vilken hemlighet det var Emilia bar på redan innan jag började läsa boken, men det gjorde verkligen ingenting. Handlingen i boken håller mig nyfiken ändå, även om boken till större del är förutsägbar, så som ungdomsböcker ofta är. Men det är inte något negativt tycker jag, utan tvärtom. Det gör att jag kan slappna av och bara läsa och njuta så att säga.

Egentligen tillhör jag långt ifrån målgruppen för boken numera. Om jag ska bedöma den som vuxen får den nog en trea i betyg. Däremot får den ett plus i kanten för att jag tror att jag hade tyckt om den väldigt mycket som tonåring. Och det är ju egentligen viktigare. Alltså blir det en fyra.

TL;DR

En fin ungdomsbok!

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: One of Us Is Lying

Om boken

Titel: One of Us Is Lying (2017)
Svensk titel: En av oss ljuger (2017)
Författare: Karen M. McManus
Genre: deckare, ungdom – Läst på: engelska – Antal sidor: 358 (inbunden)

Fem främlingar hamnar allihop på samma kvarsittningspass, men bara fyra av dem tar sig därifrån levande. Dagen efter kvarsittningen skulle den döde eleven publicera hemligheter om de överlevande, vilket gör dem alla till misstänkta hos polisen. The Breakfast Club möter Pretty Little Liars i den här boken och lögnerna haglar tätt.

Mina tankar

När jag ögnade igenom Götabibliotekens lista över ungdomsböcker fick jag syn på One of Us Is Lying som jag sett nämnas på booktube flera gånger och blev nyfiken. En lättläst ungdomsdeckare som är som The Breakfast Club med en mördartvist i bokformat lät intressant. Som en high school-film centrerad runt ett mord, med andra ord. Då jag, vad jag minns, inte läst något i deckarstuket sedan jag läste mammas gamla Kitty-böcker och Fem-böckerna när jag var liten, var det verkligen på tiden att ta en titt åt den kategorin igen! Denna passade då perfekt eftersom jag ville börja med något lättsmält för att sedan ge mig på vuxenthrillern The Woman in the Window (på svenska Kvinnan i fönstret).

One of Us Is Lying är skriven från varje huvudpersons synvinkel, ett kapitel i taget, vilket gjorde den lättläst. Det gjorde också att mitt intresse hölls uppe. Huvudkaraktärerna spinner vidare på de klassiska high school-stereotyperna via är vana vid att se i amerikanska filmer, men boken visar till viss del också på varför vi faktiskt blir som vi blir. Trots det tycker jag att karaktärerna känns platta och enspåriga. Jag har svårt att köpa att människor inte är mer mångfacetterade. Vi har ju inte riktigt de här stereotyperna i Sverige och jag undrar alltid om de finns på riktigt eller bara lever vidare i serier och böcker? Eftersom jag själv inte pluggat i USA kan jag inte svara på den frågan, men jag antar att de måste vara baserade på någon form av verklighet?

Tyvärr misstänkte jag tidigt hur boken skulle sluta. Det var lite tråkigt, även om spänningen hölls uppe och jag ju faktiskt inte fick svaret svart på vitt förrän i slutet av boken. När jag läst ut boken kände jag därför att något saknades, även om boken i sig var helt okej i övrigt.

I framtiden fortsätter jag nog att hålla mig till feelgood-böckerna och de samtida böckerna (alltså contemporary på engelska, osäker på vad det kallas som kategori på svenska) i ungdomsgenren. Inte för att den här boken var dålig, men det var liksom ingen läsupplevelse jag kommer att minnas. Den fick mig inte att känna så mycket helt enkelt, till skillnad från vad andra ungdomsböcker ibland lyckas med.

TL;DR

❤❤ ♡ ♡ ♡ – inte min kopp te.

Köp boken hos

Bokus (engelska) Bokus (svenska)
Adlibris (engelska) Adlibris (svenska)

 

Bokrecension Fangirl

Recension: Fangirl

Om boken

Titel: Fangirl (2013)
Svensk titel: Fangirl (2015)
Serie: fanfictiondelarna fortsätter i Carry On
Författare: Rainbow Rowell (Eleanor & Park, Carry On m.fl.)
Genre: ungdom – Läst på: engelska – Antal sidor: 435 (inbunden)

Cath och Wren är tvillingar och ska börja på samma college till hösten. Wren har bestämt att det är dags för dem att vara självständiga och därför ska de inte bo tillsammans. Cath förstår inte varför allt inte bara kan vara som förut. Wren och hon brukade ju göra allt tillsammans. Som att skriva fanfiction om Simon Snow och Baz. Men nu har alltså Wren bestämt åt dem båda att det är dags att växa upp, börja festa, dejta och träffa egna vänner. Kvar blir Cath som vill att allt ska vara som förr och som fortfarande vill sitta inlåst på sitt rum och skriva fanfiction tillsammans med Wren, precis som förut.

Mina tankar

När jag plockade upp Fangirl trodde jag att det skulle vara ännu en lättsam ungdomsbok, precis som Carry On som jag läste ut innan denna. Lite förutsägbar, mysig och med en dipp i mitten och ett lyckligt slut. Det blev dock en helt annan läsupplevelse än jag räknat med. Inte så mycket på grund av boken, utan snarare på grund av mig. Fangirl tar upp en del tunga ämnen. Visserligen på ett ganska ytligt sätt, men eftersom jag kände igen mig mycket i det tyngre delarna blev det en väldigt tung bok för mig att läsa. Något jag inte alls var beredd på. Den tar upp ensamhet, (mano)depressivitet, social ångest och nackdelarna med att vara introvert i dagens samhälle.

Too much crying, she thought. Too many kinds. She was tired of being the one who cried.

Jag kände igen mig mycket i Cath från när jag själv gick i skolan, då jag fortfarande var blyg och inte vågade släppa in människor för nära inpå för att jag blivit sårad så många gånger innan. Gamla sår som jag trodde var läkta öppnades igen. Därför är det svårt att veta vad jag tycker om den här boken. Utöver det läste jag den i så många omgångar att historien känns som uppgjord av många små fragment som jag inte helt kan pussla ihop. Dessutom bidrar fanfiction-delarna och delarna från Simon Snow ytterligare till den känslan. Med andra ord är det svårt för mig att recensera boken och ge den ett rättvist betyg, men jag försöker ändå.

To really be a nerd, she’d decided, you had to prefer fictional worlds to the real one.

Fangirl är en bok om att hitta sig själv och att våga vara sig själv, fastän alla runt dig vill att du ska vara någon annan. Det är en bok om förändringar som inte alltid blir som en tänkt sig. En bok om att känna sig ensam trots att en är omgiven av människor. En bok som berörde mig mycket mer än jag trodde att den skulle göra. Jag har svårt att placera den, då den inte känns alls lika lättsam som många andra ungdomsböcker men inte heller tar upp det svåra lite mer på djupet. Samtidigt som jag kände igen mitt gamla jag i delar av Cath kom jag på med själv med att irritera mig på henne stundvis. Jag fick känslan av att hon tog människorna runt henne lite förgivet och ville att de skulle anpassa sig runt henne (Reagan & Levi), men inte tvärtom.

En sak som kan vara bra att veta för de som vill läsa både Fangirl och Carry On, men ännu inte gjort det, är att det är en del spoilers för Carry On i den här boken. Jag rekommenderar därför att göra som jag gjorde och läsa Carry On först. Dessutom blir det roligare att läsa fanfiction-delarna i Fangirl om en sedan innan läst Carry On och har fått en relation till karaktärerna där.

TL;DR

Rekommenderas för dig som är i ungefär samma ålder som huvudkaraktärerna och som själv står inför en större förändring. Speciellt om du identifierar dig som introvert.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Köp boken hos

Bokus (engelska) Bokus (svenska)
Adlibris (engelska) Adlibris (svenska)
Bokrecension Carry On

Recension: Carry On

Om boken

Titel: Carry On (2015)
Svensk titel: Gå vidare (2016)
Serie: bokens ursprung kommer från Fangirl
Författare: Rainbow Rowell (Eleanor & Park, Fangirl m.fl.)
Genre: ungdom, fantasy, hbtq* – Läst på: engelska – Antal sidor: 517 (inbunden)

Simon Snow går på Watford, en skola för dem med magiska krafter, där han delar rum med Baz som han tyckt illa om från dag ett. Han började på skolan när han var elva år och precis fått reda på av hans mentor The Mage att han är ”The Chosen One”. Baz säger att han är den sämsta Chosen One som någonsin funnits och Baz må eventuellt vara ond OCH en vampyr men Simon tror att han kanske ändå har rätt. Han är dålig på magi och kan inte kontrollera sina krafter, hans mentor undviker honom och magisamhällets största monster någonsin är löst i världen och äter upp magin och Simon har inte lyckats stoppa honom än. När Simon ska börja sitt sista år på Watford dyker inte Baz upp. Simon borde inte bry sig men han kan verkligen inte sluta tänka på var Baz tagit vägen…

Mina tankar

Carry On är en medveten flört med Harry Potter, nästan som en parodi, fast på ett snällt sätt. Jag sträckläste den här boken på två dagar, vilket inte är något jag brukar lyckas med vad gäller böcker med såhär pass många sidor. Men Carry On gick snabbt att plöja igenom. Det är snabbt tempo och den är lättläst och rolig. Jag kom på mig själv med att skratta högt några gånger, och det är sällan jag gör det. På sin höjd brukar jag oftast le stort annars. Helt enkelt är den en perfekt sådan där ”mellanbok” som en kan läsa mellan lite tyngre, mörkare böcker. Boken fick mig också att minnas varför jag tidigare älskade ungdomsböcker. Jag gillade verkligen kärleksparet i den här boken! De fick mig att minnas tillbaks till min egen tonårstid 🙂

Jag plockade upp Carry On för att jag sedan tidigare äger boken Fangirl av samma författare och ville veta mer om karaktärerna i Carry On innan jag läser just Fangirl. Huvudkaraktären i Fangirl skriver nämligen fanfiction om huvudkaraktärerna i Carry On. Jag hade hört på booktube att flera hoppat över fanfiction-delarna i Fangirl på grund av tristess, och hoppades undvika det själv genom att alltså läsa Carry On först. Tänkte bara nämna det till er som också är intresserade av att läsa någon av böckerna. (Nu när jag läser Fangirl kan jag meddela att det hittills fungerat, yay).

Tyvärr tycker jag inte att Carry On höll helt igenom och jag gillade inte slutet, alls. Det är min värsta typ av slut. Så tråkigt. Vill inte säga så mycket mer om det på grund av spoilers, men slutet drog ner betyget från en stark fyra till en svag fyra som balanserar på gränsen till en trea. Men även om slutet inte var i min smak hade jag gärna läst mer om Simon Snow. Jag läste för ett tag sedan i en intervju att Rainbow Rowell funderar på att göra en uppföljare. I samma intervju sa hon dock även att hon helst lämnar sina verk bakom sig och går direkt vidare på nästa, så jag vet inte om vi ska hoppas på för mycket!

TL;DR

Rekommenderas för dig som vill läsa en snabbläst, rolig och lättsam ungdomsbok med HBTQ-inslag.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Köp boken hos

Bokus (inbunden) Bokus (häftad)
Adlibris (inbunden) Adlibris (häftad)
Bokrecension Mördarens apa

Recension: Mördarens apa

Om boken

Titel: Mördarens apa (2014)
Serie: fristående fortsättning på Legenden om Sally Jones
Författare & illustratör: Jakob Wegelius (Esperanza, Legenden om Sally Jones m.fl.)
Genre: barn, ungdom – Läst på: svenska – Antal sidor: 618 (kartonnage)

Sally Jones är en apa som jobbar som maskintekniker på båten Hudson Queen som hon köpt tillsammans med sin vän Chiefen. En dag när de ligger för ankar i Lissabon får de ett erbjudande om att frakta kakelplattor till bra betalt. Men är det verkligen kakelplattor i lådorna? Fraktjobbet visar sig vara ett riktigt svartjobb och Chiefen och Sally Jones hamnar i trubbel med den undre världen. Till råga på allt blir Chiefen oskyldigt anklagad för mord! Där börjar berättelsen som tar med läsaren på ett väldigt äventyr med Sally Jones i huvudrollen.

Mina tankar

Mördarens apa är den fristående fortsättningen på Legenden om Sally Jones som jag läste tidigare i år. Boken marknadsförs som en barnbok och jag tänker att det nog kan skrämma många barn med en så tjock bok? Jag ska erkänna att jag själv blev lite avskräckt på grund av sidantalet till en början. Efter att ha börjat läsa släppte dock rädslan då jag snabbt drogs med i historien. Wegelius skriver på ett sätt som aldrig blir långtråkigt. Även när det är mycket båtprat läser jag intresserat trots att jag inte kan det minsta om båtar. Det är en spännande historia om vänskap och om att aldrig ge upp trots att det ser mörkt ut. Återigen illustreras berättelsen av Wegelius själv och det är lika vackert som vanligt. Mördarens apa påminner mig om historier som Forrest Gump eller Hundraåringen på det sätt att vi som läsare får följa med på otroliga äventyr och ödesvändningar. Jag gillar boken mycket och tycker absolut att det är en bok för alla åldrar.

Psst! Om du istället vill lyssna på historien om Sally Jones och hennes äventyr har Sveriges Radio gjort ett drama i tio delar som finns att lyssna på på SR:s hemsida.

TL;DR

Rekommenderas för det ambitiösa barnet som vill läsa en tjock bok för alla åldrar eller vuxna som vill läsa om ett världsomfattande spännande äventyr och om oväntad vänskap.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen

Köp boken hos

Bokus (kartonnage) Bokus (häftad)
Adlibris (kartonnage) Adlibris (häftad)
Bokrecension Paper Towns

Recension: Paper Towns

Om boken

Titel: Paper Towns (2008)
Svensk titel: Pappersstäder (2014)
Författare: John Green (The Fault in Our Stars, Turtles All the Way Down m.fl.)
Genre: ungdomLäst på: engelska – Antal sidor: 305 (häftad)

Plötsligt knackar Margo på barndomsvännen Quentins sovrumsfönster och övertalar honom att följa med henne ut i natten. Efter det följer ett nattligt äventyr i form av en hämndauktion. När Q kommer till skolan dagen efter är han förväntansfull inför vad natten med Margo ska innebära för deras framtida relation, ska Margo äntligen börja hänga med honom igen? Men Margo kommer aldrig till skolan och Q inser till slut att hon försvunnit efter deras natt tillsammans. Han upptäcker att hon har lämnat ledtrådar till honom och börjar snart leta efter henne, men kommer han att hinna hitta henne innan det är försent?

Mina tankar

Papper Towns är en bok som legat i min hylla under några års tid i väntan på att min lässvacka skulle blåsa över. Jag förväntade mig att läsa en helt okej ungdomsbok och det var också så det blev. Jag hade svårt att fastna för någon av karaktärerna, vilket jag måste göra för att verkligen gilla en bok. Hade svårt för Margos utåtagerande även om jag förstår det, Qs obehagliga idoliserande och Ben kan jag inte ens kommentera… Lacey var okej och jag gillade Radar, men ingen av dem lärde vi känna något djupare tyvärr. Trots det drogs jag med i mysteriet med Margo och ville veta hur det slutade.

Jag hade nog tyckt om boken mer om det inte vore för att jag är så otroligt trött på nördiga killar som inte ser tjejer annat än som just tjejer; som inte ser personen bakom könet. Jag har spenderat många år med den typen av killar IRL och har tröttnat helt enkelt. Cred till John Green för att han porträtterat den typen av kille rättvist dock, antar jag? Och såklart för att han försöker lära läsaren att just låta bli att bygga upp illusioner kring andra människor och inte tro att du känner någon bara för att du studerat dem på avstånd.

Nja, som du kanske märker gillade jag egentligen inte den här boken sådär jättemycket. Jag behöver tycka mer om karaktärerna för att jag ska tycka bra om en bok. Historien lyfts däremot upp av detektivarbetet och mysteriet kring Margos försvinnande. Jag är väldigt svag för hobby-privatdetektivarbete. Därför får den trots allt en svag trea i betyg.

TL;DR

Rekommenderas för dig som vill läsa en lättläst ungdomsbok med ett lite spännande äventyr.

❤❤ ♡ ♡ ♡ – meh, gick att läsa.

Köp boken hos

Bokus (engelska) Bokus (svenska)
Adlibris (engelska) Adlibris (svenska)