Recension: Dracula

Om boken

Titel: Dracula (1897)
Svensk titel: Dracula (1967)
Författare: Bram Stoker
Genre: klassiker, skräck– Läst på: engelska – Antal sidor: 402 (inbunden)

Juristen Jonathan Harker får i uppdrag att hjälpa en kund i Transsylvanien med att hitta ett lämpligt boende i England. På vägen hem till kunden börjar han känna av att något inte riktigt stämmer, men det är först när han märker att han är fånge i kundens slott som han börjar inse allvaret och faran han är i.

Mina tankar

Dracula tog mig evigheter att läsa. Den är skriven på 1800-talet och språket är därefter, texten är tät och historien går väldigt långsamt framåt. Det kanske låter som upplagt för att bli uttråkad? Faktiskt inte. Jag, som har världens sämsta tålamod och vill att det ska hända saker hela tiden, njöt faktiskt rakt igenom. Innan jag började läsa visste jag inte mer om Dracula än det där som ”alla” vet och även om jag förväntade mig att jag skulle tycka om den överträffade den faktiskt mina förväntningar ändå. Jag älskade att lära mig bakgrundshistorien till kultfenomenet vampyrer och Van Helsing.

I bokens början får vi följa den brittiska juristen Jonathan Harker på sin resa till Transsylvanien där han ska agera mäklare åt en greve som har planer på att flytta till England. Först när det är för sent inser han att denna greve är en vampyr och att han blivit fånge i hans slott. Historien tar sedan vid hemma i England där Jonathans flickvän Mina upptäcker att vännen Lucy har problem med sömngång under mystiska omständigheter. När Lucys situation förvärras får hennes tre friare kontakt med Mina och Jonathan. Det slutar med att deras liv nästlas ihop på grund av en gemensam fiende som de väljer att försöka utplåna tillsammans. De får kontakt med den nederländska doktorn Van Helsing, den enda de känner som har något som ens kan liknas vid expertkunskap, men trots det vet de inte riktigt vad de gör. Kommer de att klara av att ta sig an Dracula som hela tiden verkar ligga steget före när ingen av dem har tidigare slagits mot en vampyr?

Jag har en förkärlek till när karaktärer som inte känner varandra sedan innan paras ihop av livet av någon anledning, så det är något jag tycker om med boken. Det jag annars gillar bäst med Dracula är att stämningen är småcreepy hela tiden, det är absolut inte ren skräck utan bara sådär småmysig halloween-känsla hela tiden. Det gör mig som sagt ingenting att boken är långsam, snarare hjälper det till med stämningen. En annan sak jag tycker om och som blev en positiv överraskning är att kvinnorna i boken får ta så pass stor plats som de ändå gör. Med tanke på när boken är skriven hade jag väntat mig att kvinnorna på sin höjd skulle få spela jungfrur i nöd, men speciellt Minas roll är definitivt större än så.

TL;DR

En kuslig historia som med sin långsamma takt håller spänningen uppe. En bok alla vampyrälskare måste läsa.

❤❤❤❤❤ – toppen, riktigt bra!