Recension: Leah on the Offbeat

Om boken

Titel: Leah on the Offbeat (2018)
Serie: Creekwood #2
Författare: Becky Albertalli (Simon vs. the Homo Sapiens Agenda, The Upside of Unrequited m.fl.)
Genre: ungdom, hbtq* – Läst på: engelska – Antal sidor: 339 (inbunden)

I Leah on the Offbeat får vi följa Leah som vi fick lära känna i föregångaren Simon vs. the Homo Sapiens Agenda. Det är sista året i high school och pressen vad gäller att välja college och att hitta sig själv börjar göra sig påmind. Speciellt när hennes vanligtvis väldigt tighta vänskapskrets börjar bråka med varandra och det tvingar henne att konfrontera sina egna känslor för en i gruppen.

Mina tankar

Jag läste Simon vs. the Homo Sapiens Agenda i somras och tyckte väldigt mycket om den. Därför var förväntningarna höga nu när jag plockade upp nästa bok i serien: Leah on the Offbeat. Jag tycker om Albertallis sätt att skriva på, det är lättläst och går snabbt att ta sig igenom. Boken är skriven i nutid och det gör att det känns som att vi som läsare är där just nu, när det händer. Tyvärr tycker jag inte att Leah on the Offbeat når upp till samma höga nivå som Simon vs. the Homo Sapiens Agenda, och jag har hört andra säga samma sak. För mig beror det till största del på att jag inte tycker om Leah lika mycket som karaktär som jag tycker om Simon. Eftersom hela boken kretsar kring henne och är skriven ut hennes perspektiv känner jag att det är svårt att bortse ifrån.

Jag har svårt för hur svartvit, avundsjuk och dömande Leah är i sitt tänkande. Hon är svår att göra nöjd och är väldigt hård mot andra. Hon låter sina egna känslor gå ut över oskyldiga människor och det tycker jag verkligen inte om. Jag själv anser att om du ska döma andra människor såpass hårt, då måste du själv vara helt perfekt, och det kan liksom ingen leva upp till. Det går dessutom att vara avundsjuk utan att låta det gå ut över hur en behandlar andra. Citerar Noora från Skams uppklistrade citat: Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always. 💗 Obs! Jag tycker självklart att det var rätt av henne att säga till hennes kompis vad gäller en viss hemsk kommentar! (Ni som läst boken förstår förhoppningsvis vilken kommentar jag menar). Däremot kan jag tycka att hon drar det väl långt och också är väl hård mot Abby och sin mamma t.ex.

Men om vi bortser från det… Albertalli vet precis hur hon ska skriva en romantisk ungdomsbok som får en att vilja fortsätta läsa, fastän en egentligen borde göra annat. Det är också roligt att se en bok med bi-representation, även om det är konstigt att bi-erasure finns med i samma bok – och sedan aldrig nämns igen. Av någon anledning verkar det skrivas många fler kille+kille-böcker än tjej+tjej-böcker i ungdomsgenren(?), så jag gillar att två tjejers förhållande får stå i fokus här. Jag gillar också att Leah är överviktig men att det inte är något big deal. Mer sådant! Gärna i filmform. Tyvärr tycker jag inte om slutet helt, *timingen* är faktiskt fel enligt mig.

TL;DR

En helt okej ungdomsbok som är bra skriven, men inte riktigt når upp till sin föregångare.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Recension: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Om boken

Titel: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda (2015)
Svensk titel: Love, Simon (tidigare Bara tre ord) (2016)
Serie: Creekwood #1
Författare: Becky Albertalli (Leah on the Offbeat, The Upside of Unrequited m.fl.)
Genre: ungdom, hbtq* – Läst på: engelska – Antal sidor: 303 (inbunden)

Simon är sexton, gay i hemlighet och har spenderat den senaste tiden med att maila med en annan anonym, gay kille på samma skola. En dag glömmer han att logga ut från skolans datorer och mailen hamnar i fel händer. Plötsligt ställs Simon inför ett utpressningsultimatum och tvingas välja mellan att komma ut inför hela skolan mot sin vilja eller hjälpa utpressaren att få ihop det med en av hans vänner.

Mina tankar

Efter att ha läst Carry On tidigare i våras och verkligen tyckt om den letade jag efter en till bok som skulle ge mig samma feeling. Efter att ha sett Simon vs. the Homo Sapiens Agenda nämnas tillsammans med Carry On flera gånger bestämde jag mig för att klicka hem den. Det visade sig att jag gjorde helt rätt i det. Jag satt nämligen med myskänsla och ett leende på läpparna nästan hela boken igenom!

Albertalli är väldigt skicklig på att beskriva en tonårings verklighet tycker jag. Jag kastades tillbaka till min egen högstadie- och gymnasietid och blev nostalgisk. Ett gästboksinlägg på Lunarstorm av en kille i min klass ledde till över tusen(!) lunarmejl och långa chattloggar på ICQ och MSN. Sena kvällar, nätter. Timmar av chattande. Rekord till och med. Hela den första (regniga) dagen av nians sommarlov spenderades framför datorn. I mer än 15 timmar(!) i sträck skrev vi till varandra, endast matpauser inräknade. Ah, vilka minnen den här boken väckte till liv… Albertalli sätter verkligen fingret på hur det känns att lära känna någon online och hur nära en kan komma någon bara via ord på en skärm.

Ett citat som fastnade i mig.

Jag gillar karaktärerna i boken, alla är lätta att tycka om och jag hade gärna lärt känna dem djupare. De flesta känns mogna och det är skönt att läsa en ungdomsbok som är lite mer feelgood och lite mindre drama. Boken är lättläst och fängslande. Det är inte ofta det händer, men jag stannade uppe flera timmar efter sovdags för att jag inte kunde lägga ifrån mig boken. Nu vill jag se filmversionen (Love, Simon) och ser verkligen fram emot att läsa mer om Leah i Albertallis andra bok Leah on the Offbeat.

TL;DR

En riktigt mysig, feelgood ungdomsbok med hbtq*-tema.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: History Is All You Left Me

Om boken

Titel: History Is All You Left Me (2017)
Författare: Adam Silvera (They Both Die at the End, More Happy Than Not)
Genre: ungdom, hbtq*Läst på: engelska – Antal sidor: 292 (inbunden)

Griffins expojkvän och första stora kärlek dör i en drunkningsolycka. Han som hade lovat att aldrig dö och att de en dag skulle hitta tillbaka till varandra. Nu måste Griffin klara sig själv, men med OCD och destruktiva tankar och mönster är det lätt att fastna i det förflutna.

Mina tankar

I History Is All You Left Me får vi följa Griffin som precis förlorat sin första stora kärlek Theo i en drunkningsolycka. Vi följer två parallella tidslinjer: en i nutid där vi får närma oss Griffins sorg och en i dåtid där vi får följa Theo och Griffin tillsammans. Jag drogs till den här boken för att jag gick under nästan helt och hållet när jag och min första stora kärlek gjorde slut. Han dog inte, men det kändes så. Det är många år sedan nu, men jag ville ändå läsa om något liknande. Adam Silvera beskriver sorgen väldigt fint och jag tycker om rytmen i meningarna. Jag känner igen mig själv mycket i Griffins sorg, vilket ju är ett bra betyg.

Den här boken är verkligen ingenting för dig som inte klarar av ältande. Hela boken är i princip ett enda stort ältande. Men jag, som inte har något emot det, tycker att det ger en rättvis beskrivning av hur det är att sörja. Det går inte (alltid) fort och det är okej att det tar tid. Om boken skulle ha ett mantra skulle det vara ”oavsett vad som händer kan ingenting förstöra tiden vi hade tillsammans” och sedan berättas det om och om igen på olika sätt. Förutom sorg är också Griffins OCD en stor del i boken. Det är skönt att läsa en bok där det tas upp och där det är okej för personen att ha problem, att hen är älskad ändå.

Genom första halvan av boken kände jag mig tagen med storm. Jag tyckte så mycket om den. Tyvärr höll inte den känslan sig kvar rakt igenom. Det jag tycker att boken faller lite på för min del är karaktärerna. Jag fattar liksom inte tycke för någon av de som vi får lära känna och det blir värre mot slutet. Det är tråkigt, då jag verkligen vill tycka om den här boken mer än jag till slut gjorde.

TL;DR

En vackert skriven bok om sorg som inte riktigt når ända fram till mig.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Bokrecension Carry On

Recension: Carry On

Om boken

Titel: Carry On (2015)
Svensk titel: Gå vidare (2016)
Serie: bokens ursprung kommer från Fangirl
Författare: Rainbow Rowell (Eleanor & Park, Fangirl m.fl.)
Genre: ungdom, fantasy, hbtq* – Läst på: engelska – Antal sidor: 517 (inbunden)

Simon Snow går på Watford, en skola för dem med magiska krafter, där han delar rum med Baz som han tyckt illa om från dag ett. Han började på skolan när han var elva år och precis fått reda på av hans mentor The Mage att han är ”The Chosen One”. Baz säger att han är den sämsta Chosen One som någonsin funnits och Baz må eventuellt vara ond OCH en vampyr men Simon tror att han kanske ändå har rätt. Han är dålig på magi och kan inte kontrollera sina krafter, hans mentor undviker honom och magisamhällets största monster någonsin är löst i världen och äter upp magin och Simon har inte lyckats stoppa honom än. När Simon ska börja sitt sista år på Watford dyker inte Baz upp. Simon borde inte bry sig men han kan verkligen inte sluta tänka på var Baz tagit vägen…

Mina tankar

Carry On är en medveten flört med Harry Potter, nästan som en parodi, fast på ett snällt sätt. Jag sträckläste den här boken på två dagar, vilket inte är något jag brukar lyckas med vad gäller böcker med såhär pass många sidor. Men Carry On gick snabbt att plöja igenom. Det är snabbt tempo och den är lättläst och rolig. Jag kom på mig själv med att skratta högt några gånger, och det är sällan jag gör det. På sin höjd brukar jag oftast le stort annars. Helt enkelt är den en perfekt sådan där ”mellanbok” som en kan läsa mellan lite tyngre, mörkare böcker. Boken fick mig också att minnas varför jag tidigare älskade ungdomsböcker. Jag gillade verkligen kärleksparet i den här boken! De fick mig att minnas tillbaks till min egen tonårstid 🙂

Jag plockade upp Carry On för att jag sedan tidigare äger boken Fangirl av samma författare och ville veta mer om karaktärerna i Carry On innan jag läser just Fangirl. Huvudkaraktären i Fangirl skriver nämligen fanfiction om huvudkaraktärerna i Carry On. Jag hade hört på booktube att flera hoppat över fanfiction-delarna i Fangirl på grund av tristess, och hoppades undvika det själv genom att alltså läsa Carry On först. Tänkte bara nämna det till er som också är intresserade av att läsa någon av böckerna. (Nu när jag läser Fangirl kan jag meddela att det hittills fungerat, yay).

Tyvärr tycker jag inte att Carry On höll helt igenom och jag gillade inte slutet, alls. Det är min värsta typ av slut. Så tråkigt. Vill inte säga så mycket mer om det på grund av spoilers, men slutet drog ner betyget från en stark fyra till en svag fyra som balanserar på gränsen till en trea. Men även om slutet inte var i min smak hade jag gärna läst mer om Simon Snow. Jag läste för ett tag sedan i en intervju att Rainbow Rowell funderar på att göra en uppföljare. I samma intervju sa hon dock även att hon helst lämnar sina verk bakom sig och går direkt vidare på nästa, så jag vet inte om vi ska hoppas på för mycket!

TL;DR

Rekommenderas för dig som vill läsa en snabbläst, rolig och lättsam ungdomsbok med HBTQ-inslag.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Köp boken hos

Bokus (inbunden) Bokus (häftad)
Adlibris (inbunden) Adlibris (häftad)