Recension: The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle

Om boken

Titel: The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle (2018)
Författare: Stuart Turton
Genre: deckare, thriller – Läst på: engelska– Antal sidor: 505 (inbunden)

Du är fast i en oändlig loop av upprepade dagar, på en herrgård du inte känner igen och du kan inte längre minnas vem du är. Det enda du får veta är att någon kommer att dö under kvällens fest och ditt enda sätt att ta dig ur mardrömen är att lösa mordet.

Mina tankar

The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle är en deckare/thriller i min smak! En udda historia med sci-fi-inslag och även om bokens kärna inte är unik tycker jag att den känns annorlunda gentemot liknande berättelser. Jag började läsa boken redan i juli egentligen men valde att pausa efter någon tredjedel då jag kände att jag ville spara den till hösten istället. Jag är glad att jag gjorde det, för den passade utmärkt att läsa medan regnet smattrade på rutan. Att boken utspelar sig på ett gods omringat av skog bidrar ytterligare till höstkänslan.

Boken är spännande redan från start och jag tycker att stämningen hålls uppe ända till slutet. Som läsare kastas vi in i berättelsen och får ledtrådar till vad som egentligen har hänt här och där genom bokens gång. Det är något rörigt att hålla reda på alla detaljer och vid några tillfällen kände jag att jag kanske skulle ha haft ett anteckningsblock vid min sida medan jag läste. Men boken är tack och lov ändå skriven på ett sätt där det är okej att inte minnas precis allt. Turton lyckas nämligen med att påminna läsaren om tidigare händelser utan att det känns upprepande.

The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle ger mig Black Mirror-vibbar och eftersom det är en av mina favoritserier just nu är det såklart något positivt. Jag tror att om du tycker om lite lättare (alltså inte hardcore) sci-fi och gillar när det blandas med världen så som den ser ut idag, kommer du att tycka bra om den här boken. (Du skulle nog även tycka om Black Mirror om du ej sett den än ;)).

Något jag tyckte lite mindre om var slutet. Jag tycker att det kändes lite snabbspolat med tanke på hur lång uppbyggnaden var. Jag har dock märkt att jag känner så ofta vad gäller deckare och även kriminalserier på tv, så jag antar att det så det brukar vara inom den här genren helt enkelt. Jag minns att jag fick samma känsla när jag läste The Woman in the Window också. Men det är ju en smakfråga och tydligen verkar jag föredra avklingande slut framför pang bom-slut? I övrigt är det en riktig toppenbok! Turton är väldigt skicklig på att hålla ihop alla lösa trådar genom bokens gång. Jag tänker att det här måste ha varit en väldigt svår bok att skriva med tanke på hur mycket olika människor och olika scener vi får se och jag är imponerad över att han lyckades få ihop allting i slutändan.

TL;DR

En stämningsfull deckare som påminner mig om Black Mirror.

❤❤❤❤❤ – toppen, riktigt bra!

Recension: One of Us Is Lying

Om boken

Titel: One of Us Is Lying (2017)
Svensk titel: En av oss ljuger (2017)
Författare: Karen M. McManus
Genre: deckare, ungdom – Läst på: engelska – Antal sidor: 358 (inbunden)

Fem främlingar hamnar allihop på samma kvarsittningspass, men bara fyra av dem tar sig därifrån levande. Dagen efter kvarsittningen skulle den döde eleven publicera hemligheter om de överlevande, vilket gör dem alla till misstänkta hos polisen. The Breakfast Club möter Pretty Little Liars i den här boken och lögnerna haglar tätt.

Mina tankar

När jag ögnade igenom Götabibliotekens lista över ungdomsböcker fick jag syn på One of Us Is Lying som jag sett nämnas på booktube flera gånger och blev nyfiken. En lättläst ungdomsdeckare som är som The Breakfast Club med en mördartvist i bokformat lät intressant. Som en high school-film centrerad runt ett mord, med andra ord. Då jag, vad jag minns, inte läst något i deckarstuket sedan jag läste mammas gamla Kitty-böcker och Fem-böckerna när jag var liten, var det verkligen på tiden att ta en titt åt den kategorin igen! Denna passade då perfekt eftersom jag ville börja med något lättsmält för att sedan ge mig på vuxenthrillern The Woman in the Window (på svenska Kvinnan i fönstret).

One of Us Is Lying är skriven från varje huvudpersons synvinkel, ett kapitel i taget, vilket gjorde den lättläst. Det gjorde också att mitt intresse hölls uppe. Huvudkaraktärerna spinner vidare på de klassiska high school-stereotyperna via är vana vid att se i amerikanska filmer, men boken visar till viss del också på varför vi faktiskt blir som vi blir. Trots det tycker jag att karaktärerna känns platta och enspåriga. Jag har svårt att köpa att människor inte är mer mångfacetterade. Vi har ju inte riktigt de här stereotyperna i Sverige och jag undrar alltid om de finns på riktigt eller bara lever vidare i serier och böcker? Eftersom jag själv inte pluggat i USA kan jag inte svara på den frågan, men jag antar att de måste vara baserade på någon form av verklighet?

Tyvärr misstänkte jag tidigt hur boken skulle sluta. Det var lite tråkigt, även om spänningen hölls uppe och jag ju faktiskt inte fick svaret svart på vitt förrän i slutet av boken. När jag läst ut boken kände jag därför att något saknades, även om boken i sig var helt okej i övrigt.

I framtiden fortsätter jag nog att hålla mig till feelgood-böckerna och de samtida böckerna (alltså contemporary på engelska, osäker på vad det kallas som kategori på svenska) i ungdomsgenren. Inte för att den här boken var dålig, men det var liksom ingen läsupplevelse jag kommer att minnas. Den fick mig inte att känna så mycket helt enkelt, till skillnad från vad andra ungdomsböcker ibland lyckas med.

TL;DR

❤❤ ♡ ♡ ♡ – inte min kopp te.

Köp boken hos

Bokus (engelska) Bokus (svenska)
Adlibris (engelska) Adlibris (svenska)