Recension: The Secret Garden

Om boken

Titel: The Secret Garden (1911)
Svensk titel: Den hemliga trädgården
Författare: Frances Hodgson Burnett (A Little Princess m.fl.)
Genre: klassiker, barn – Läst på: engelska– Antal sidor: 341 (inbunden)

Mary Lennox bor i Indien men blir plötsligt föräldralös och tvingas därför att flytta till sin morbror och hans gigantiska gods i England. Hon fattar snabbt tycke för Martha, hennes bror Dickon och trädgårdsmästaren Ben Weatherstaff. Hon börjar gå på upptäcktsfärder i trädgården och hittar nyckeln till en hemlig trädgårdsdel som varit låst i tio år. Hon märker det inte först, men den hemliga trädgården kommer att förändra allt, både för henne och för människor runt omkring henne.

Mina tankar

I The Secret Garden får vi alltså följa Mary, och hennes resa från att vara bortskämd och utan kärlek till att blomma upp och börja komma nära människor. Det är en fin bok som visar hur livet kan ändras bara en låter det. En bok om vänskap och vad som kan hända om vi vågar släppa in människor nära och vågar lita på andra. Den handlar om att välja glädje och inger hopp.

En av de saker jag tycker bäst om med boken är att barnen tillåts vara barn. De är inte ute på något livsfarligt uppdrag som ska rädda världen, utan de går bara på utforskning i den ”egna” trädgården. Det är också vänskap helt utan kärlek, vilket jag tycker är så skönt! Även i vissa barnböcker brukar det vara kärleksinslag annars och det är något jag verkligen, verkligen inte tycker om.

Boken är över hundra år gammal och åldern ger sig till känna genom vissa skildringar, som t.ex. den av det koloniserade Indien eller att det är så naturligt med tjänstefolk. I övrigt tycker jag knappt att det känns av, precis så som det ska vara med klassiker.

TL;DR

En mysig barnbok om vänskap som också får trädgårdsfingrarna att börja klia.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: Nej och åter nej

Om boken

Titel: Nej och åter nej (2018)
Originaltitel: Nei og atter nei (2016)
Författare: Nina Lykke
Genre: vuxen – Läst på: svenska – Antal sidor: 219 (inbunden)

Ingrid och Jan är ett gift medelålders par med två vuxna söner som fortfarande bor hemma. Båda två har tröttnat på vardagen men vet inte hur de ska ta sig vidare och hitta livslust igen. En sen kväll följer Jan med sin yngre kollega Hanne hem. Hanne som är bra mycket yngre och mitt uppe i valet och kvalet vad gäller barn och familj. Jan måste nu välja mellan Hanne och Ingrid, samtidigt som Hanne försöker få stabilitet i sitt liv och Ingrid måste bestämma sig för om hon vill fortsätta att långsamt kvävas till döds eller leva på riktigt.

Mina tankar

I Nej och åter nej skildrar Nina Lykke skickligt livets meningslöshet och hur lätt det är att fastna i gamla hjulspår och bara köra på utan att stanna upp och reflektera. Det är en bok om ältande, om att vara vilsen och inte veta vare sig vem en är eller vad en vill och om att inte ens orka ta reda på det för att all energi redan tagit slut. En bok om att fastna och försöka ta sig loss. En bok om klyschan gräset är grönare på andra sidan.

Vi får träffa Ingrid, Jan och Hanne och lära känna dem på var sitt håll genom kapitlen som är uppdelade person för person. Även om vi får följa tre ganska olika karaktärer märks det tidigt att de sammanflätas i en och samma vilja: att vara var som helst men inte i nuet. Alla tre befinner sig mitt i livets tristess och vet inte hur de ska ta sig därifrån. Ingrid har fastnat i en spelad roll och har tappat bort sig själv. Jan låter livet hända honom istället för att själv bestämma vilken väg han ska välja. Hanne har tröttnat på sin egen rastlöshet och försöker bryta sina inlärda mönster. Vi får följa med på ett besök i tre liv som flätas samman, utan tydligt avslut. Vi får en skildring av en vardag, vi hälsar på och sedan lämnar vi. Det påminner mig om vad jag tycker så mycket om med många indiefilmer; att vi som tittar bara bjuds in för en kort stund och när vi lämnar fortsätter huvudpersonernas liv som om ingenting har hänt.

Något som återkommer är att Ingrids och Jans söner är curlade och oförmögna att ta hand om sig själva, uppför sig som om de bor på hotell och hjälper inte till hemma. De är tjugo-någonting och vill inte flytta hemifrån. Jag som läsare sitter bara och väntar på att Jan, Hanne och Ingrid ska inse att Jan ÄR sina söner. Att de ska inse att de borde vara lika trötta på Jan som de är på sönerna. Han sitter själv bara och väntar på att något ska hända, allt för att slippa ta egna beslut och eget ansvar. Han bara åker med, tar det där jobbet han egentligen inte vill ha, låter Hanne förföra honom. Jag tror att han är precis lika curlad själv som hans barn är. När Hanne och Ingrid försöker bryta sig loss och göra någonting – vad som helst, dras han istället bara med av livets vindar.

Ända sedan jag var tonåring har jag varit rädd för den här perioden i livet som boken handlar om. Perioden då det verkar som att alla dör inombords. Perioden mellan ca 30 och 50 år, då nästan alla verkar ge upp sina intressen och gå in i sina medelklassdröm-skal. Den har tyckts oundviklig. Nej och åter nej fyller mig därför med hopplöshet när den skildrar exakt denna förruttnelse inifrån och ger min rädsla vatten på sin kvarn. Boken träffar mig också ganska hårt eftersom jag i perioder varit sjuk och liksom stått utanför livet och kikat in. Jag känner inte alls att jag kan skratta åt hur hopplösa karaktärerna är, för jag har varit där själv till viss del. Jag har levt i deras meningslöshet, deras likgiltighet, deras irritation, deras oförmåga att ta beslut, deras oförmåga att göra *rätt val* eller att göra något val alls. Har jag missat något när jag ser att andra skriver att boken är rolig?

Sammantaget kan jag säga att jag tycker att boken är otroligt träffsäkert skriven. Lykke är en mästare på att beskriva meningslöshet och uppgivenhet. Däremot får boken mig att må dåligt och ger mig nästan en önskan om att aldrig ha läst den. Det är egentligen bara ytterligare bekräftelse på hur bra boken är skriven, men det gör också det svårt att sätta ett rättvist betyg. Det blir trots allt det högre betyget: en fyra, just för att boken är såpass välskriven.

TL;DR

En skicklig beskrivning av livets tristess och sökandet efter vad som helst som inte är det här.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: The Wizard of Oz

Om boken

Titel: The (Wonderful) Wizard of Oz (1900)
Svensk titel: Trollkarlen från Oz (1940?)
Författare: L. Frank Baum (böckerna om Oz m.fl.)
Genre: klassiker, barn– Läst på: engelska – Antal sidor: 189 (inbunden)

En cyklon blåser förbi Kansas där Dorothy bor med sin faster, farbror och lilla hund Toto. Cyklonen rycker upp huset och blåser iväg det över öknen ända bort till landet Oz. Helt plötsligt befinner sig Dorothy ensam med Toto i ett helt nytt land och den enda som kan hjälpa henne hem till Kansas igen är den mäktige trollkarlen. På sin resa till honom möter hon en fågelskrämma som vill ha en hjärna, en plåtman som vill ha ett hjärta och ett lejon som vill ha mod. Kommer trollkarlen att kunna ge dem alla vad de allra mest önskar?

Mina tankar

Trots att The Wizard of Oz är en klassiker och extremt välkänd har jag på något sätt lyckats hålla mig helt spoilerfri. Min erfarenhet vad gäller landet i Oz sträcker sig ungefär till opera-raidbossen i Karazhan i World of Warcraft. Det gjorde att jag kunde gå in i sagan helt utan förutfattade meningar vilket var roligt.

Sagan börjar alltså med att Dorothys hus dragits upp och iväg av en cyklon och att hon och hennes hund Toto helt plötsligt hamnar i det främmande landet Oz. Där får hon reda på att den enda personen som kan hjälpa dem tillbaka till Kansas är den mäktige trollkarlen av Oz. Hon ger sig genast av mot honom och på vägen möter de ett gäng nya vänner som även de behöver trollkarlens hjälp. Vi får följa med på ett äventyr med stora prövningar och kontentan av boken är egentligen ”du kan mer än du tror”. Jag tycker om det budskapet, även om jag tolkar det som att huvudkaraktärerna själva inte riktigt kommer till insikt om det.

The Wizard of Oz är ju en barnklassiker och jag hade kunnat läsa boken tillsammans med barn. Det sker dock flera dödsfall/mord i boken, så det kanske är något en får tänka på om det handlar om ett känsligt barn. (Och som en liten notis: varför finns mord med som komponent i så många barnböcker? Tycker inte att det hör hemma där egentligen). Annars tycker jag att det är en lagom lång, lagom spännande saga, med en plot twist jag inte hade väntat mig. Det jag däremot tycker fattas för att den ska kunna få högsta betyg i mina ögon är djupare beskrivningar av känslor. Vi får veta att lejonet är fegt, att plåtmannen har förlorat sitt hjärta och att Dorothy längtar hem, men det berörs så ytligt. Speciellt i kontrast till exempelvis Mio, min Mio där vi som läsare verkligen får känna hur ensam Mio är i början av boken. I övrigt tycker jag om boken mer än jag trodde jag skulle göra!

TL;DR

En saga med en plot twist och ett fint budskap.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: Animal Farm

Om boken

Titel: Animal Farm (1945)
Svensk titel: Djurens gård (tidigare Djurfarmen) (1946/1983)
Författare: George Orwell (1984 m.fl.)
Genre: klassiker – Läst på: engelska – Antal sidor: 84 (inbunden)

En grupp bondgårdsdjur på Manor Farm gör revolution mot sin bonde i hopp om att skapa ett jämlikt paradis på gården.

Mina tankar

Animal Farm är en politisk satir som skildrar Sovjettiden genom att berätta om ett bondgårdsuppror. Med grisarna i spetsen får vi följa djuren genom revolutionen och mot deras dröm om en utopi. Efter att bonden är bortkörd börjar dock ett maktspel och snart därefter är jämställdheten djuren drömde om ett minne blott. Det blir helt enkelt inte riktigt som (vissa av) djuren tänkt sig, men visst är det väl ändå bättre nu än förr?

Jag tycker att Orwell är bra på att visa hur människor långsamt vänjer sig vid extremistiska idéer genom gradvis förändring, i sådan här metaforform blir det lättare att förstå hur processen går till. Jag tycker också att boken på ett enkelt sätt skildrar hur makt kan leda till korruption om fel person tar på sig ledarskapet. Animal farm kan nog vara en nyttig bok att läsa i skolan för att skapa bättre förståelse för t.ex. andra världskriget (eller Sovjet eller Nordkorea) och för att visa hur ideologierna kunde dras så till sin spets. Speciellt nu i dessa tider när det återigen blåser extremistvindar.

Boken är träffsäker och viktig och jag tycker faktiskt att den håller måttet även om en bortser från metaforerna. Tyvärr är den dock något upprepande och seg vid tillfällen och det känns som att det blir lite samma samma några gånger. Trots det tycker jag mycket om den och anser att den är väl värd att läsas.

TL;DR

En kort bok som på ett enkelt sätt visar hur människor långsamt vänjer sig vid korruption.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Om boken

Titel: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda (2015)
Svensk titel: Love, Simon (tidigare Bara tre ord) (2016)
Serie: Creekwood #1
Författare: Becky Albertalli (Leah on the Offbeat, The Upside of Unrequited m.fl.)
Genre: ungdom, hbtq* – Läst på: engelska – Antal sidor: 303 (inbunden)

Simon är sexton, gay i hemlighet och har spenderat den senaste tiden med att maila med en annan anonym, gay kille på samma skola. En dag glömmer han att logga ut från skolans datorer och mailen hamnar i fel händer. Plötsligt ställs Simon inför ett utpressningsultimatum och tvingas välja mellan att komma ut inför hela skolan mot sin vilja eller hjälpa utpressaren att få ihop det med en av hans vänner.

Mina tankar

Efter att ha läst Carry On tidigare i våras och verkligen tyckt om den letade jag efter en till bok som skulle ge mig samma feeling. Efter att ha sett Simon vs. the Homo Sapiens Agenda nämnas tillsammans med Carry On flera gånger bestämde jag mig för att klicka hem den. Det visade sig att jag gjorde helt rätt i det. Jag satt nämligen med myskänsla och ett leende på läpparna nästan hela boken igenom!

Albertalli är väldigt skicklig på att beskriva en tonårings verklighet tycker jag. Jag kastades tillbaka till min egen högstadie- och gymnasietid och blev nostalgisk. Ett gästboksinlägg på Lunarstorm av en kille i min klass ledde till över tusen(!) lunarmejl och långa chattloggar på ICQ och MSN. Sena kvällar, nätter. Timmar av chattande. Rekord till och med. Hela den första (regniga) dagen av nians sommarlov spenderades framför datorn. I mer än 15 timmar(!) i sträck skrev vi till varandra, endast matpauser inräknade. Ah, vilka minnen den här boken väckte till liv… Albertalli sätter verkligen fingret på hur det känns att lära känna någon online och hur nära en kan komma någon bara via ord på en skärm.

Ett citat som fastnade i mig.

Jag gillar karaktärerna i boken, alla är lätta att tycka om och jag hade gärna lärt känna dem djupare. De flesta känns mogna och det är skönt att läsa en ungdomsbok som är lite mer feelgood och lite mindre drama. Boken är lättläst och fängslande. Det är inte ofta det händer, men jag stannade uppe flera timmar efter sovdags för att jag inte kunde lägga ifrån mig boken. Nu vill jag se filmversionen (Love, Simon) och ser verkligen fram emot att läsa mer om Leah i Albertallis andra bok Leah on the Offbeat.

TL;DR

En riktigt mysig, feelgood ungdomsbok med hbtq*-tema.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: Papperssjälar

Om boken

Titel: Papperssjälar (2017)
Författare: Emma Johansson
Genre: ungdom – Läst på: svenska – Antal sidor: 333 (inbunden)

Theresia blir påkörd av tåget och hela skolan är i sorg. Emilia blir så påverkad av dödsfallet att hon tvingas gå i terapi, trots att hon knappt kände Theresia. Men Emilia bär på en hemlighet som hon inte kan berätta för någon. En hemlighet som har med Theresias död att göra.

Mina tankar

Papperssjälar har vi sett en hel del av i bokbloggarvärlden de senaste månaderna och när jag såg att den fanns inne på mitt lokala bibliotek passade jag på att låna hem den när jag ändå var där. Jag hade väntat mig en helt okej bok som kanske inte helt skulle falla mig i smaken, men jag blev faktiskt positivt överraskad. Vissa svenska ungdomsböcker jag har läst har känts ganska pretentiösa i sitt språk. Med mycket romantisering av alkohol och deppighet och ett diktliknande språk. Så är dock inte fallet med Papperssjälar, och det gillar jag. Det är extra skönt att inte festande och alkohol är huvudfokus, då det alltid får mig illa till mods när det gäller minderåriga (drack själv aldrig alkohol i den åldern, vilket säkert bidrar).

Jag känner igen mig själv från när jag var yngre i flera av karaktärerna, vilket gör att boken känns trovärdig. Tycker speciellt att huvudkaraktären skildras bra i att känna att det inte går att prata med någon trots att hon har flera vänner och bor med sin familj. Jag listade tyvärr ut vilken hemlighet det var Emilia bar på redan innan jag började läsa boken, men det gjorde verkligen ingenting. Handlingen i boken håller mig nyfiken ändå, även om boken till större del är förutsägbar, så som ungdomsböcker ofta är. Men det är inte något negativt tycker jag, utan tvärtom. Det gör att jag kan slappna av och bara läsa och njuta så att säga.

Egentligen tillhör jag långt ifrån målgruppen för boken numera. Om jag ska bedöma den som vuxen får den nog en trea i betyg. Däremot får den ett plus i kanten för att jag tror att jag hade tyckt om den väldigt mycket som tonåring. Och det är ju egentligen viktigare. Alltså blir det en fyra.

TL;DR

En fin ungdomsbok!

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: Stay With Me

Om boken

Titel: Stay With Me (2017)
Svensk titel: Stanna hos mig (2017)
Författare: Ayòbámi Adébáyò
Genre: vuxenLäst på: engelska – Antal sidor: 296 (inbunden)

Yejide och alla runt omkring henne vill att hon ska få ett barn. Hon har testat allt och nu hoppas hon på ett mirakel. Samtidigt har hennes svärmor tröttnat på att aldrig få ett barnbarn och hjälper Yejides man Akin att ta en andra fru. Yejides värld rasar samman och hon försöker nu navigera genom barnlöshet, svartsjuka och svek.

Mina tankar

Stay With Me är en av de nominerade till Årets Bok 2018 hos Bonniers Bokklubbar och också den första av böckerna på nomineringslistan som jag läst. I boken får vi alltså följa Yejide som längtar efter ett barn. Vi får följa med till dåtiden när hon träffade sin man Akin och genom åren som går får vi se hur deras kärlek sakta rasar samman. Vi får läsa från mestadels Yejides synvinkel, men några kapitel är också skrivna utifrån Akins. Vi får också följa två parallella tidslinjer, från 80-talet och framåt och 2008.

Stay With Me är en tung bok. Den är tragisk, mörk och väldigt sorglig. Den handlar om svek och kärlek och familjeband. Om Yejides längtan efter barn och hennes avsaknad av en egen mamma. Om att livet inte blir som en tänkt sig och om att allt har sitt pris. Det är en bok som berör, som visar på hur skört livet faktiskt är. Som ställer frågan: hur långt kan människor gå för att behålla den de älskar vid sin sida?

Att den utspelar sig i ett annat land, i en annan tid och med en annan kultur tycker jag bidrar ytterligare till stämningen i boken. Hade boken utspelat sig i nutida Sverige eller liknande hade jag troligtvis inte berörts lika hårt av den. Omvärlden i samtiden porträtteras nämligen lika skört som Yejides liv. Stabiliteten saknas både inuti och utanpå. Det finns ingen riktigt trygg plats. Jag önskar att vi hade fått läsa lite mer om 80-talets Nigeria. Nu tas det upp i förbifarten. Men det kanske är så det blir när en bor mitt i det? Till slut blir politisk instabilitet och korruption vardag, för att en tvingas till det för att kunna fortsätta leva sitt liv utan att gå under?

TL;DR

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Bokrecension Dirk Gentl's Holisitic Detective Agency

Recension: Dirk Gently’s Holistic Detective Agency

Om boken

Titel: Dirk Gently’s Holistic Detective Agency (1987)
Svensk titel: Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå (1988)
Serie: Dirk Gently #1
Författare: Douglas Adams (The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy m.fl.)
Genre: science fiction – Läst på: engelska – Antal sidor: 279 (häftad)

En himla massa konstiga historier sammanvävs tack vare Dirk Gently, en holistisk detektiv, och hans detektivbyrå. Han är den enda som ser separata mysteriska händelser i nytt ljus och sammanför dem till en och samma lösning. Och dessutom räddar han jordens befolkning från utrotning på samma gång, helt gratis.

Mina tankar

När jag såg Dirk Gently på Netflix blev jag fast från första stund. Rapp dialog, detektivarbete, komedi och en galen historia. Vad mer kan en önska sig? När jag såg att historien fanns i bokform ville jag såklart därför läsa den. Så började jag läsa, och jag blev förvånad över hur olik tv-serien boken är. Ungefär halvvägs in bestämde jag mig därför också för att behandla boken och tv-serien som två helt skilda historier med en endast del gemensamma nämnare. För så är det; varken säsong ett eller två av tv-serien ser ut som bok ett gör historiemässigt. Själva essensen är densamma, med Dirk och hans knäppa sätt och idéer, men där stannar likheterna.

Boken börjar väldigt långsamt och spretigt med att vi får följa flera karaktärer på olika håll. Deras liv knyts först samman framåt kapitel 7-8. Farten kom igång först halvvägs in i boken. Det hade jag nog inte haft något emot om det inte vore för att jag sett tv-serien först. Nu kändes boken seg fram till mittpunkten och min läsupplevelse blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag var också förvirrad; var är Farah? Amanda? Todd? The Rowdy three? Bart? Många av mina favoritkaraktärer från tv-serien fattades. Nu har jag ju bara läst första boken i en serie på tre böcker, så jag kan inte säga om några av karaktärerna kommer in senare. Men för mig var de saknade i första boken i alla fall. Jag kan dock inte säga att boken gör mig besviken, även om jag väntat mig att den skulle likna tv-serien mer. Boken i sig själv är som att läsa om ett annat av Dirks äventyr, som vi inte fått se på tv. Jag gillar det!

Precis som tv-serien är boken rapp, det går snabbt vidare från en sak till en annan. Nästan varje kapitel slutar med en cliffhanger i miniformat, vartefter vi byter perspektiv igen. Jag tycker om det, det får mig att hela tiden vilja läsa vidare för att se vad som ska hända härnäst. Det är en ganska kort bok och fallets upplösning blir därför något snabbspolat. Det gör mig dock inte så mycket och jag ser fram emot att läsa nästa Dirk Gently-bok i serien.

TL;DR

Rekommenderas för dig som sett tv-serien Dirk Gently och vill läsa en bok i samma knäppa anda, eller bara tycker om knäppa historier i allmänhet.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Köp boken hos

Adlibris Bokus (samlingsvolym)
Bokrecension Carry On

Recension: Carry On

Om boken

Titel: Carry On (2015)
Svensk titel: Gå vidare (2016)
Serie: bokens ursprung kommer från Fangirl
Författare: Rainbow Rowell (Eleanor & Park, Fangirl m.fl.)
Genre: ungdom, fantasy, hbtq* – Läst på: engelska – Antal sidor: 517 (inbunden)

Simon Snow går på Watford, en skola för dem med magiska krafter, där han delar rum med Baz som han tyckt illa om från dag ett. Han började på skolan när han var elva år och precis fått reda på av hans mentor The Mage att han är ”The Chosen One”. Baz säger att han är den sämsta Chosen One som någonsin funnits och Baz må eventuellt vara ond OCH en vampyr men Simon tror att han kanske ändå har rätt. Han är dålig på magi och kan inte kontrollera sina krafter, hans mentor undviker honom och magisamhällets största monster någonsin är löst i världen och äter upp magin och Simon har inte lyckats stoppa honom än. När Simon ska börja sitt sista år på Watford dyker inte Baz upp. Simon borde inte bry sig men han kan verkligen inte sluta tänka på var Baz tagit vägen…

Mina tankar

Carry On är en medveten flört med Harry Potter, nästan som en parodi, fast på ett snällt sätt. Jag sträckläste den här boken på två dagar, vilket inte är något jag brukar lyckas med vad gäller böcker med såhär pass många sidor. Men Carry On gick snabbt att plöja igenom. Det är snabbt tempo och den är lättläst och rolig. Jag kom på mig själv med att skratta högt några gånger, och det är sällan jag gör det. På sin höjd brukar jag oftast le stort annars. Helt enkelt är den en perfekt sådan där ”mellanbok” som en kan läsa mellan lite tyngre, mörkare böcker. Boken fick mig också att minnas varför jag tidigare älskade ungdomsböcker. Jag gillade verkligen kärleksparet i den här boken! De fick mig att minnas tillbaks till min egen tonårstid 🙂

Jag plockade upp Carry On för att jag sedan tidigare äger boken Fangirl av samma författare och ville veta mer om karaktärerna i Carry On innan jag läser just Fangirl. Huvudkaraktären i Fangirl skriver nämligen fanfiction om huvudkaraktärerna i Carry On. Jag hade hört på booktube att flera hoppat över fanfiction-delarna i Fangirl på grund av tristess, och hoppades undvika det själv genom att alltså läsa Carry On först. Tänkte bara nämna det till er som också är intresserade av att läsa någon av böckerna. (Nu när jag läser Fangirl kan jag meddela att det hittills fungerat, yay).

Tyvärr tycker jag inte att Carry On höll helt igenom och jag gillade inte slutet, alls. Det är min värsta typ av slut. Så tråkigt. Vill inte säga så mycket mer om det på grund av spoilers, men slutet drog ner betyget från en stark fyra till en svag fyra som balanserar på gränsen till en trea. Men även om slutet inte var i min smak hade jag gärna läst mer om Simon Snow. Jag läste för ett tag sedan i en intervju att Rainbow Rowell funderar på att göra en uppföljare. I samma intervju sa hon dock även att hon helst lämnar sina verk bakom sig och går direkt vidare på nästa, så jag vet inte om vi ska hoppas på för mycket!

TL;DR

Rekommenderas för dig som vill läsa en snabbläst, rolig och lättsam ungdomsbok med HBTQ-inslag.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Köp boken hos

Bokus (inbunden) Bokus (häftad)
Adlibris (inbunden) Adlibris (häftad)
Bokrecension Mördarens apa

Recension: Mördarens apa

Om boken

Titel: Mördarens apa (2014)
Serie: fristående fortsättning på Legenden om Sally Jones
Författare & illustratör: Jakob Wegelius (Esperanza, Legenden om Sally Jones m.fl.)
Genre: barn, ungdom – Läst på: svenska – Antal sidor: 618 (kartonnage)

Sally Jones är en apa som jobbar som maskintekniker på båten Hudson Queen som hon köpt tillsammans med sin vän Chiefen. En dag när de ligger för ankar i Lissabon får de ett erbjudande om att frakta kakelplattor till bra betalt. Men är det verkligen kakelplattor i lådorna? Fraktjobbet visar sig vara ett riktigt svartjobb och Chiefen och Sally Jones hamnar i trubbel med den undre världen. Till råga på allt blir Chiefen oskyldigt anklagad för mord! Där börjar berättelsen som tar med läsaren på ett väldigt äventyr med Sally Jones i huvudrollen.

Mina tankar

Mördarens apa är den fristående fortsättningen på Legenden om Sally Jones som jag läste tidigare i år. Boken marknadsförs som en barnbok och jag tänker att det nog kan skrämma många barn med en så tjock bok? Jag ska erkänna att jag själv blev lite avskräckt på grund av sidantalet till en början. Efter att ha börjat läsa släppte dock rädslan då jag snabbt drogs med i historien. Wegelius skriver på ett sätt som aldrig blir långtråkigt. Även när det är mycket båtprat läser jag intresserat trots att jag inte kan det minsta om båtar. Det är en spännande historia om vänskap och om att aldrig ge upp trots att det ser mörkt ut. Återigen illustreras berättelsen av Wegelius själv och det är lika vackert som vanligt. Mördarens apa påminner mig om historier som Forrest Gump eller Hundraåringen på det sätt att vi som läsare får följa med på otroliga äventyr och ödesvändningar. Jag gillar boken mycket och tycker absolut att det är en bok för alla åldrar.

Psst! Om du istället vill lyssna på historien om Sally Jones och hennes äventyr har Sveriges Radio gjort ett drama i tio delar som finns att lyssna på på SR:s hemsida.

TL;DR

Rekommenderas för det ambitiösa barnet som vill läsa en tjock bok för alla åldrar eller vuxna som vill läsa om ett världsomfattande spännande äventyr och om oväntad vänskap.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen

Köp boken hos

Bokus (kartonnage) Bokus (häftad)
Adlibris (kartonnage) Adlibris (häftad)