Recension: History Is All You Left Me

Om boken

Titel: History Is All You Left Me (2017)
Författare: Adam Silvera (They Both Die at the End, More Happy Than Not)
Genre: ungdom, hbtq*Läst på: engelska – Antal sidor: 292 (inbunden)

Griffins expojkvän och första stora kärlek dör i en drunkningsolycka. Han som hade lovat att aldrig dö och att de en dag skulle hitta tillbaka till varandra. Nu måste Griffin klara sig själv, men med OCD och destruktiva tankar och mönster är det lätt att fastna i det förflutna.

Mina tankar

I History Is All You Left Me får vi följa Griffin som precis förlorat sin första stora kärlek Theo i en drunkningsolycka. Vi följer två parallella tidslinjer: en i nutid där vi får närma oss Griffins sorg och en i dåtid där vi får följa Theo och Griffin tillsammans. Jag drogs till den här boken för att jag gick under nästan helt och hållet när jag och min första stora kärlek gjorde slut. Han dog inte, men det kändes så. Det är många år sedan nu, men jag ville ändå läsa om något liknande. Adam Silvera beskriver sorgen väldigt fint och jag tycker om rytmen i meningarna. Jag känner igen mig själv mycket i Griffins sorg, vilket ju är ett bra betyg.

Den här boken är verkligen ingenting för dig som inte klarar av ältande. Hela boken är i princip ett enda stort ältande. Men jag, som inte har något emot det, tycker att det ger en rättvis beskrivning av hur det är att sörja. Det går inte (alltid) fort och det är okej att det tar tid. Om boken skulle ha ett mantra skulle det vara ”oavsett vad som händer kan ingenting förstöra tiden vi hade tillsammans” och sedan berättas det om och om igen på olika sätt. Förutom sorg är också Griffins OCD en stor del i boken. Det är skönt att läsa en bok där det tas upp och där det är okej för personen att ha problem, att hen är älskad ändå.

Genom första halvan av boken kände jag mig tagen med storm. Jag tyckte så mycket om den. Tyvärr höll inte den känslan sig kvar rakt igenom. Det jag tycker att boken faller lite på för min del är karaktärerna. Jag fattar liksom inte tycke för någon av de som vi får lära känna och det blir värre mot slutet. Det är tråkigt, då jag verkligen vill tycka om den här boken mer än jag till slut gjorde.

TL;DR

En vackert skriven bok om sorg som inte riktigt når ända fram till mig.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Recension: Bokhandeln på Riverside Drive

Om boken

Titel: Bokhandeln på Riverside Drive (2018)
Författare: Frida Skybäck (serien om systrarna Stiernfors m.fl.)
Genre: feelgood – Läst på: svenska – Antal sidor: 445 (inbunden)

Charlotte har nyligen förlorat sin man i en olycka och begraver sig i arbete med sitt företag. En dag får hon plötsligt ärva en bokhandel av sin moster i London. Hon bestämmer sig för att åka dit med planen att sälja huset och bokhandeln. Charlotte fattar dock snabbt tycke både för personalen och den lilla butiken och nu måste hon välja; vill hon tillbaka till företaget i Sverige eller ge bokhandeln i London en chans att överleva?

Mina tankar

När jag läste om Bokhandeln på Riverside Drive hade jag förväntat mig en typisk feelgood, som följer den klassiska dramaturgiska kurvan som romantiska komedier brukar följa. Med sidospår där vi får lära känna andra karaktärer än huvudpersonen och också följa två tidslinjer samtidigt, visade sig dock boken gå djupare än så. Det tycker jag om, och det märks att historien får utvecklas mer än vad som annars är vanligt i feelgood-böcker. Ibland när jag läser böcker i den här kategorin kan jag känna att det blir lite platt när vi som läsare endast får inblick i huvudpersonens liv, men så är alltså inte fallet här.

Förutom de vanliga feelgood-inslagen med romantik och vänskap i spetsen ger boken oss också ett mysterium i form av Charlottes moster. Vem var hon och varför har Charlotte aldrig fått träffa henne? Jag uppskattar det sidospåret. Speciellt eftersom jag tyvärr inte tycker så mycket om personen som Charlotte blir kär i. Jag tycker att hen beter sig otroligt barnsligt, och förstår inte riktigt varför Charlotte ens är intresserad. Det är tråkigt eftersom det ju såklart är ett stort inslag i boken.

Bokhandeln på Riverside Drive bjuder på mysig sommarläsning. Det är en sådan där bok som passar bra att ta med sig en dag på stranden, eller att sitta uppkrupen i soffan med under regniga dagar. Något jag kan känna drar ner betyget lite är att boken har väldigt sorgliga inslag, som för mig tar bort en del av mysstämningen. Jag tycker tyvärr inte att de tunga inslagen i boken vägs upp tillräckligt av de fina stunderna, vilket lämnar mig med en klump i bröstet istället för en trivsam känsla efteråt även om boken, som sagt, är mysig.

TL;DR

Mysig feelgood som passar bra att ta med på semestern.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Recension: The Woman in the Window

Om boken

Titel: The Woman in the Window (2018)
Svensk titel: Kvinnan i fönstret (2018)
Författare: A. J. Finn
Genre: thriller – Läst på: engelska – Antal sidor: 427 (inbunden)

Anna Fox är ensam och instängd i sitt hem. Sedan månader tillbaka lider hon av agorafobi och kan inte gå ut. För att klara av vardagen tar hon stark medicin och dricker mängder med vin. En dag ser hon något hemskt hända hos en av sina grannar. Eller? Kan hon lita på sin egen hjärna i dimman av medicin och alkohol?

Mina tankar

The Woman in the Window är den andra boken som jag läser som är nominerad till Årets Bok 2018. I boken får vi följa en psykolog som är sjuk, har blivit fånge i sitt eget hem och som inte vet om hon kan lita på sig själv längre eller inte. Jag tilltalades av bokens handling för att jag känner igen mig i huvudpersonen. När jag mådde sämre och var värre utmattad än nu, hade jag väldigt svårt att gå ut. Dessutom försvann nästan alla mina minnen under den perioden, och jag visste inte vad som var sant och vad som var fantasi längre. Jag kunde inte lita på min hjärna, och när stressen blir för stor är jag där fortfarande. Det är skrämmande och det tilltalade mig att läsa en bok om en person som går igenom ungefär samma sak som jag gjort och till viss del gör.

Med tanke på det hade jag gärna läst mer om hur nedbruten en blir av att inte kunna lita på sig själv. I boken blir det ett sidospår som trots synopsisen inte får så väldigt stort utrymme. I övrigt tycker jag om hur berättelsen utvecklar sig; långsamt, i klassisk thrilleranda. Jag gillar att läsaren inte får reda på alla fakta på en gång utan lite i taget, utspritt genom flera kapitel i boken.

Trots det misstänker jag att jag är för visuellt lagd för att fullt ut uppskatta den här genren i bokformat. Jag gillar att lägga märke till detlajer i bakgrunden, som lagts till som diskreta ledtrådar. För mig känns bokformatet endimensionellt i jämförelse. Jag kommer in i historien bättre när stämningen byggs upp med både bild och dialog, och med musik och olika filmvinklar. Jag tror helt enkelt att genrer som thriller och deckare passar mig bättre i rörligt format. Med det sagt tycker jag ändå att boken är väldigt välskriven och jag gillar den! Det var också intressant att läsa en bok som till största del utspelar sig på ett och samma ställe.

TL;DR

En lagom spännande thriller med långsam stämningsuppbyggnad.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Bokrecension Fangirl

Recension: Fangirl

Om boken

Titel: Fangirl (2013)
Svensk titel: Fangirl (2015)
Serie: fanfictiondelarna fortsätter i Carry On
Författare: Rainbow Rowell (Eleanor & Park, Carry On m.fl.)
Genre: ungdom – Läst på: engelska – Antal sidor: 435 (inbunden)

Cath och Wren är tvillingar och ska börja på samma college till hösten. Wren har bestämt att det är dags för dem att vara självständiga och därför ska de inte bo tillsammans. Cath förstår inte varför allt inte bara kan vara som förut. Wren och hon brukade ju göra allt tillsammans. Som att skriva fanfiction om Simon Snow och Baz. Men nu har alltså Wren bestämt åt dem båda att det är dags att växa upp, börja festa, dejta och träffa egna vänner. Kvar blir Cath som vill att allt ska vara som förr och som fortfarande vill sitta inlåst på sitt rum och skriva fanfiction tillsammans med Wren, precis som förut.

Mina tankar

När jag plockade upp Fangirl trodde jag att det skulle vara ännu en lättsam ungdomsbok, precis som Carry On som jag läste ut innan denna. Lite förutsägbar, mysig och med en dipp i mitten och ett lyckligt slut. Det blev dock en helt annan läsupplevelse än jag räknat med. Inte så mycket på grund av boken, utan snarare på grund av mig. Fangirl tar upp en del tunga ämnen. Visserligen på ett ganska ytligt sätt, men eftersom jag kände igen mig mycket i det tyngre delarna blev det en väldigt tung bok för mig att läsa. Något jag inte alls var beredd på. Den tar upp ensamhet, (mano)depressivitet, social ångest och nackdelarna med att vara introvert i dagens samhälle.

Too much crying, she thought. Too many kinds. She was tired of being the one who cried.

Jag kände igen mig mycket i Cath från när jag själv gick i skolan, då jag fortfarande var blyg och inte vågade släppa in människor för nära inpå för att jag blivit sårad så många gånger innan. Gamla sår som jag trodde var läkta öppnades igen. Därför är det svårt att veta vad jag tycker om den här boken. Utöver det läste jag den i så många omgångar att historien känns som uppgjord av många små fragment som jag inte helt kan pussla ihop. Dessutom bidrar fanfiction-delarna och delarna från Simon Snow ytterligare till den känslan. Med andra ord är det svårt för mig att recensera boken och ge den ett rättvist betyg, men jag försöker ändå.

To really be a nerd, she’d decided, you had to prefer fictional worlds to the real one.

Fangirl är en bok om att hitta sig själv och att våga vara sig själv, fastän alla runt dig vill att du ska vara någon annan. Det är en bok om förändringar som inte alltid blir som en tänkt sig. En bok om att känna sig ensam trots att en är omgiven av människor. En bok som berörde mig mycket mer än jag trodde att den skulle göra. Jag har svårt att placera den, då den inte känns alls lika lättsam som många andra ungdomsböcker men inte heller tar upp det svåra lite mer på djupet. Samtidigt som jag kände igen mitt gamla jag i delar av Cath kom jag på med själv med att irritera mig på henne stundvis. Jag fick känslan av att hon tog människorna runt henne lite förgivet och ville att de skulle anpassa sig runt henne (Reagan & Levi), men inte tvärtom.

En sak som kan vara bra att veta för de som vill läsa både Fangirl och Carry On, men ännu inte gjort det, är att det är en del spoilers för Carry On i den här boken. Jag rekommenderar därför att göra som jag gjorde och läsa Carry On först. Dessutom blir det roligare att läsa fanfiction-delarna i Fangirl om en sedan innan läst Carry On och har fått en relation till karaktärerna där.

TL;DR

Rekommenderas för dig som är i ungefär samma ålder som huvudkaraktärerna och som själv står inför en större förändring. Speciellt om du identifierar dig som introvert.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Köp boken hos

Bokus (engelska) Bokus (svenska)
Adlibris (engelska) Adlibris (svenska)
Bokrecension Lilla fågel blå

Recension: Lilla fågel blå

Om boken

Titel: Lilla fågel blå (2015)
Författare: Jaakko Ahonen, översättning av Hanno Eskola
Illustratör: Lauri Ahonen
Genre: tecknat – Läst på: svenska – Antal sidor: 128 (kartonnage)

En liten nötskrika bor tillsammans med sin mamma i ett stort hus. Mamman är sjuk och det är vår huvudkaraktärs uppgift att ta hand om henne och det gigantiska huset. Det är väldigt ensamt och den lilla fågeln undrar vad som finns utanför husets igenspikade fönster. Han vill ha sällskap. Han är nyfiken på världen utanför. Hans mamma säger dock att det är farligt att gå utanför husets väggar; utanför finns bara onda fåglar som vill göra honom illa. Men så en dag bankar det hårt på dörren…

Mina tankar

Lilla fågel blå är en av böckerna jag köpte på rea på bokrean i år. Jag hade läst om den i förväg och blev intresserad av formatet den är skriven i. Efter att ha läst blurben ”Disney möter Kafka i denna ödesmättade och otäcka serieberättelse”, lät det som en bok precis i min smak och den hamnade i varukorgen. Jag ville så gärna tycka om den här boken mer än jag i slutändan faktiskt gjorde. Jag älskar knäppa historier, tänk Alice i underlandet eller tv-serien Man seeking woman, och jag gillar det lilla jag läst av Kafka. Jag gillar också böcker i serieformat. Trots det höll den inte hela vägen för mig. Boken började bra och byggde upp spänning på ett intressant sätt nästan endast genom bilder, men slutet tycker jag kändes snabbspolat. Det lämnade ett hål på något sätt, som att något fattades. Jag hade velat ha svar på en del frågor. Berättelsen som sådan hade nog därför självständigt fått en 2:a från mig i betyg, men tack vare att den är berättad i serieform blir det ändå en 3:a.

TL;DR

Rekommenderas för dig som vill läsa spännande vuxentecknat med ångestfull känsla.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Köp boken hos

Bokus Adlibris
Bokrecension Paper Towns

Recension: Paper Towns

Om boken

Titel: Paper Towns (2008)
Svensk titel: Pappersstäder (2014)
Författare: John Green (The Fault in Our Stars, Turtles All the Way Down m.fl.)
Genre: ungdomLäst på: engelska – Antal sidor: 305 (häftad)

Plötsligt knackar Margo på barndomsvännen Quentins sovrumsfönster och övertalar honom att följa med henne ut i natten. Efter det följer ett nattligt äventyr i form av en hämndauktion. När Q kommer till skolan dagen efter är han förväntansfull inför vad natten med Margo ska innebära för deras framtida relation, ska Margo äntligen börja hänga med honom igen? Men Margo kommer aldrig till skolan och Q inser till slut att hon försvunnit efter deras natt tillsammans. Han upptäcker att hon har lämnat ledtrådar till honom och börjar snart leta efter henne, men kommer han att hinna hitta henne innan det är försent?

Mina tankar

Papper Towns är en bok som legat i min hylla under några års tid i väntan på att min lässvacka skulle blåsa över. Jag förväntade mig att läsa en helt okej ungdomsbok och det var också så det blev. Jag hade svårt att fastna för någon av karaktärerna, vilket jag måste göra för att verkligen gilla en bok. Hade svårt för Margos utåtagerande även om jag förstår det, Qs obehagliga idoliserande och Ben kan jag inte ens kommentera… Lacey var okej och jag gillade Radar, men ingen av dem lärde vi känna något djupare tyvärr. Trots det drogs jag med i mysteriet med Margo och ville veta hur det slutade.

Jag hade nog tyckt om boken mer om det inte vore för att jag är så otroligt trött på nördiga killar som inte ser tjejer annat än som just tjejer; som inte ser personen bakom könet. Jag har spenderat många år med den typen av killar IRL och har tröttnat helt enkelt. Cred till John Green för att han porträtterat den typen av kille rättvist dock, antar jag? Och såklart för att han försöker lära läsaren att just låta bli att bygga upp illusioner kring andra människor och inte tro att du känner någon bara för att du studerat dem på avstånd.

Nja, som du kanske märker gillade jag egentligen inte den här boken sådär jättemycket. Jag behöver tycka mer om karaktärerna för att jag ska tycka bra om en bok. Historien lyfts däremot upp av detektivarbetet och mysteriet kring Margos försvinnande. Jag är väldigt svag för hobby-privatdetektivarbete. Därför får den trots allt en svag trea i betyg.

TL;DR

Rekommenderas för dig som vill läsa en lättläst ungdomsbok med ett lite spännande äventyr.

❤❤ ♡ ♡ ♡ – meh, gick att läsa.

Köp boken hos

Bokus (engelska) Bokus (svenska)
Adlibris (engelska) Adlibris (svenska)