Recension: The Secret Garden

Om boken

Titel: The Secret Garden (1911)
Svensk titel: Den hemliga trädgården
Författare: Frances Hodgson Burnett (A Little Princess m.fl.)
Genre: klassiker, barn – Läst på: engelska– Antal sidor: 341 (inbunden)

Mary Lennox bor i Indien men blir plötsligt föräldralös och tvingas därför att flytta till sin morbror och hans gigantiska gods i England. Hon fattar snabbt tycke för Martha, hennes bror Dickon och trädgårdsmästaren Ben Weatherstaff. Hon börjar gå på upptäcktsfärder i trädgården och hittar nyckeln till en hemlig trädgårdsdel som varit låst i tio år. Hon märker det inte först, men den hemliga trädgården kommer att förändra allt, både för henne och för människor runt omkring henne.

Mina tankar

I The Secret Garden får vi alltså följa Mary, och hennes resa från att vara bortskämd och utan kärlek till att blomma upp och börja komma nära människor. Det är en fin bok som visar hur livet kan ändras bara en låter det. En bok om vänskap och vad som kan hända om vi vågar släppa in människor nära och vågar lita på andra. Den handlar om att välja glädje och inger hopp.

En av de saker jag tycker bäst om med boken är att barnen tillåts vara barn. De är inte ute på något livsfarligt uppdrag som ska rädda världen, utan de går bara på utforskning i den ”egna” trädgården. Det är också vänskap helt utan kärlek, vilket jag tycker är så skönt! Även i vissa barnböcker brukar det vara kärleksinslag annars och det är något jag verkligen, verkligen inte tycker om.

Boken är över hundra år gammal och åldern ger sig till känna genom vissa skildringar, som t.ex. den av det koloniserade Indien eller att det är så naturligt med tjänstefolk. I övrigt tycker jag knappt att det känns av, precis så som det ska vara med klassiker.

TL;DR

En mysig barnbok om vänskap som också får trädgårdsfingrarna att börja klia.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: The Wizard of Oz

Om boken

Titel: The (Wonderful) Wizard of Oz (1900)
Svensk titel: Trollkarlen från Oz (1940?)
Författare: L. Frank Baum (böckerna om Oz m.fl.)
Genre: klassiker, barn– Läst på: engelska – Antal sidor: 189 (inbunden)

En cyklon blåser förbi Kansas där Dorothy bor med sin faster, farbror och lilla hund Toto. Cyklonen rycker upp huset och blåser iväg det över öknen ända bort till landet Oz. Helt plötsligt befinner sig Dorothy ensam med Toto i ett helt nytt land och den enda som kan hjälpa henne hem till Kansas igen är den mäktige trollkarlen. På sin resa till honom möter hon en fågelskrämma som vill ha en hjärna, en plåtman som vill ha ett hjärta och ett lejon som vill ha mod. Kommer trollkarlen att kunna ge dem alla vad de allra mest önskar?

Mina tankar

Trots att The Wizard of Oz är en klassiker och extremt välkänd har jag på något sätt lyckats hålla mig helt spoilerfri. Min erfarenhet vad gäller landet i Oz sträcker sig ungefär till opera-raidbossen i Karazhan i World of Warcraft. Det gjorde att jag kunde gå in i sagan helt utan förutfattade meningar vilket var roligt.

Sagan börjar alltså med att Dorothys hus dragits upp och iväg av en cyklon och att hon och hennes hund Toto helt plötsligt hamnar i det främmande landet Oz. Där får hon reda på att den enda personen som kan hjälpa dem tillbaka till Kansas är den mäktige trollkarlen av Oz. Hon ger sig genast av mot honom och på vägen möter de ett gäng nya vänner som även de behöver trollkarlens hjälp. Vi får följa med på ett äventyr med stora prövningar och kontentan av boken är egentligen ”du kan mer än du tror”. Jag tycker om det budskapet, även om jag tolkar det som att huvudkaraktärerna själva inte riktigt kommer till insikt om det.

The Wizard of Oz är ju en barnklassiker och jag hade kunnat läsa boken tillsammans med barn. Det sker dock flera dödsfall/mord i boken, så det kanske är något en får tänka på om det handlar om ett känsligt barn. (Och som en liten notis: varför finns mord med som komponent i så många barnböcker? Tycker inte att det hör hemma där egentligen). Annars tycker jag att det är en lagom lång, lagom spännande saga, med en plot twist jag inte hade väntat mig. Det jag däremot tycker fattas för att den ska kunna få högsta betyg i mina ögon är djupare beskrivningar av känslor. Vi får veta att lejonet är fegt, att plåtmannen har förlorat sitt hjärta och att Dorothy längtar hem, men det berörs så ytligt. Speciellt i kontrast till exempelvis Mio, min Mio där vi som läsare verkligen får känna hur ensam Mio är i början av boken. I övrigt tycker jag om boken mer än jag trodde jag skulle göra!

TL;DR

En saga med en plot twist och ett fint budskap.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: Mio, min Mio

Om boken

Titel: Mio, min Mio (1954)
Författare: Astrid Lindgren
Genre: barn – Läst på: svenska – Antal sidor: 175 (kartonnage)

Bo Vilhelm Olsson bor med sina fosterföräldrar i Stockholm. Han är oälskad och längtar bort, iväg till sina riktiga föräldrar. En dag när han ska gå ett ärende åt sin fostermamma träffar han på en ande som tar honom med till Landet i Fjärran och hans fader konungen. Där tar ett stort äventyr vid, för Bo Vilhelm Olsson som egentligen är Mio, gossen av kungligt blod som är menad att rädda Landet Utanför från riddare Kato.

Mina tankar

Jag hade väntat mig att tycka sådär om den här boken efter att ha läst flera negativa betyg både hos bokhandlare och på goodreads. Men Mio, min Mio överraskade mig rejält och jag tycker mycket om den. Det var första gången jag läste den, då jag endast sett filmen innan. Som jag minns filmen från när jag var liten var den konstig på grund av dubbningen och rejält otäck på sina ställen. Boken tycker jag är bättre och den kändes också mindre läskig, även om det till viss del kan bero på att jag nu är vuxen.

Det jag gillar mest med många av Astrid Lindgrens böcker är att ensamma barn kan finna tröst hos andra i samma situation. Nästan alla hennes böcker har karaktärer där föräldrarna står i bakgrunden eller inte finns med alls. Jag fann själv mycket tröst i det när jag var liten, och när jag läser den här boken kastas jag tillbaks till min barndom. Hur jag önskade mer än allt annat att jag hade en hemlig tvilling eller bortglömd släkting någonstans, som bara väntade på att överrösa mig med kärlek när jag väl hittat dem. Precis som Mio. Det är väl så det ska kännas att läsa en barnbok som vuxen? Att en minns tillbaks till hur det var att vara barn.

En annan sak jag tycker om är att flera av Astrid Lindgrens manliga karaktärer är väldigt mjuka, så också Mio och Jum-Jum. Mio gråter, han är rädd och törs visa det och de håller varann i hand när de blir rädda. Mio, min Mio är precis som en saga ska vara enligt mig; lagom äventyrlig, och med vackra miljöer och stark vänskap som sätts på prov. I de mer spännande partierna blev det en del upprepningar, vilket jag sett att många tycker är irriterande. Själv tycker jag snarare att det förstärkte sagokänslan och nästan gav lite poesikänsla.

TL;DR

En saga precis som sagor ska vara.

❤❤❤❤❤ – toppen, riktigt bra!

Bokrecension Mördarens apa

Recension: Mördarens apa

Om boken

Titel: Mördarens apa (2014)
Serie: fristående fortsättning på Legenden om Sally Jones
Författare & illustratör: Jakob Wegelius (Esperanza, Legenden om Sally Jones m.fl.)
Genre: barn, ungdom – Läst på: svenska – Antal sidor: 618 (kartonnage)

Sally Jones är en apa som jobbar som maskintekniker på båten Hudson Queen som hon köpt tillsammans med sin vän Chiefen. En dag när de ligger för ankar i Lissabon får de ett erbjudande om att frakta kakelplattor till bra betalt. Men är det verkligen kakelplattor i lådorna? Fraktjobbet visar sig vara ett riktigt svartjobb och Chiefen och Sally Jones hamnar i trubbel med den undre världen. Till råga på allt blir Chiefen oskyldigt anklagad för mord! Där börjar berättelsen som tar med läsaren på ett väldigt äventyr med Sally Jones i huvudrollen.

Mina tankar

Mördarens apa är den fristående fortsättningen på Legenden om Sally Jones som jag läste tidigare i år. Boken marknadsförs som en barnbok och jag tänker att det nog kan skrämma många barn med en så tjock bok? Jag ska erkänna att jag själv blev lite avskräckt på grund av sidantalet till en början. Efter att ha börjat läsa släppte dock rädslan då jag snabbt drogs med i historien. Wegelius skriver på ett sätt som aldrig blir långtråkigt. Även när det är mycket båtprat läser jag intresserat trots att jag inte kan det minsta om båtar. Det är en spännande historia om vänskap och om att aldrig ge upp trots att det ser mörkt ut. Återigen illustreras berättelsen av Wegelius själv och det är lika vackert som vanligt. Mördarens apa påminner mig om historier som Forrest Gump eller Hundraåringen på det sätt att vi som läsare får följa med på otroliga äventyr och ödesvändningar. Jag gillar boken mycket och tycker absolut att det är en bok för alla åldrar.

Psst! Om du istället vill lyssna på historien om Sally Jones och hennes äventyr har Sveriges Radio gjort ett drama i tio delar som finns att lyssna på på SR:s hemsida.

TL;DR

Rekommenderas för det ambitiösa barnet som vill läsa en tjock bok för alla åldrar eller vuxna som vill läsa om ett världsomfattande spännande äventyr och om oväntad vänskap.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen

Köp boken hos

Bokus (kartonnage) Bokus (häftad)
Adlibris (kartonnage) Adlibris (häftad)
Bokrecension Legenden om Sally Jones

Recension: Legenden om Sally Jones

Om boken

Titel: Legenden om Sally Jones (2008)
Serie: Mördarens apa är en fristående fortsättning på denna bok
Författare & illustratör: Jakob Wegelius (Esperanza, Mördarens apa m.fl.)
Genre: barn, tecknat – Läst på: svenska – Antal sidor: 108 (kartonnage)

Sally Jones är en människoapa och hennes liv har inte varit lätt. Redan när hon föddes förutspåddes hon få otur i livet och hittills har det inte slagit fel. Hennes otur har dock en fin baksida, och det är att den hjälper till att föra henne på märkliga och världsomspännande äventyr.

Mina tankar

Näst på tur i min Jakob Wegelius-läsning stod Legenden om Sally Jones som jag köpte på årets bokrea. Även den här gången har han både skrivit text och gjort fina illustrationer till. Kan ni tänka er hur lång tid det tar att rita alla streck på det sättet han gör i sina verk? Hjälp. Det här är en fin bok om vänskap och svek och stora äventyr. Om att inte passa in och om att aldrig ge upp. En enkel saga med en sorglig underton som passar både vuxna och barn. Fastän den är kort och riktad till barn berör den mig, men det blir väl så när den behandlar ämnen som finns med oss livet ut.

TL;DR

Rekommenderas för dig som vill läsa en lagom spännande barnbok ackompanjerad med fina illustrationer.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Köp boken hos

Bokus Adlibris
Bokrecension Esperanza

Recension: Esperanza

Om boken

Titel: Esperanza (1999)
Författare & illustratör: Jakob Wegelius (Legenden om Sally Jones, Mördarens apa m.fl.)
Genre: barn – Läst på: svenska– Antal sidor: 128 (häftad)

En kväll när Halidon kommer hem efter att ha jobbat är hans vän Kaptenen inte där. Halidon kan inte släppa att det är något som inte stämmer, så han ger sig ut i natten för att leta efter sin vän. På sin resa genom natten träffar han på både vänner och fiender. Ska han hitta sin vän innan gryningen kommer? Finns Kaptenen ens kvar i stan?

Mina tankar

En av de få böcker jag läste under 2016 var en gammal barndomsfavorit; Jakob Wegelius bok Spionerna i Oreborg. Efter att den boken återupplivat min kärlek till hans fina illustrationer fick jag lust att läsa även flera av hans senare utgivna böcker. Först följde Herr Balders hemlighet, och sedan den här: Esperanza. Esperanza känns väldigt tidlös och jag tycker därför att den passar att läsa både som gammal och ung. Det är en spännande bok om ny vänskap och om att vara annorlunda i en värld där alla ska vara precis likadana. Det är en kort bok som endast utspelar sig över en natt, trots det upplever jag mig lära känna karaktärerna och hinner skapa känsloband till dem. En mysig, välskriven bok.

TL;DR

Rekommenderas för barn som vill läsa på egen hand men inte ta steget över till ungdomsböcker och vuxna som vill läsa en fin, spännande historia om vänskap.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Köp boken hos

Bokus Adlibris