Recension: Nej och åter nej

Om boken

Titel: Nej och åter nej (2018)
Originaltitel: Nei og atter nei (2016)
Författare: Nina Lykke
Genre: vuxen – Läst på: svenska – Antal sidor: 219 (inbunden)

Ingrid och Jan är ett gift medelålders par med två vuxna söner som fortfarande bor hemma. Båda två har tröttnat på vardagen men vet inte hur de ska ta sig vidare och hitta livslust igen. En sen kväll följer Jan med sin yngre kollega Hanne hem. Hanne som är bra mycket yngre och mitt uppe i valet och kvalet vad gäller barn och familj. Jan måste nu välja mellan Hanne och Ingrid, samtidigt som Hanne försöker få stabilitet i sitt liv och Ingrid måste bestämma sig för om hon vill fortsätta att långsamt kvävas till döds eller leva på riktigt.

Mina tankar

I Nej och åter nej skildrar Nina Lykke skickligt livets meningslöshet och hur lätt det är att fastna i gamla hjulspår och bara köra på utan att stanna upp och reflektera. Det är en bok om ältande, om att vara vilsen och inte veta vare sig vem en är eller vad en vill och om att inte ens orka ta reda på det för att all energi redan tagit slut. En bok om att fastna och försöka ta sig loss. En bok om klyschan gräset är grönare på andra sidan.

Vi får träffa Ingrid, Jan och Hanne och lära känna dem på var sitt håll genom kapitlen som är uppdelade person för person. Även om vi får följa tre ganska olika karaktärer märks det tidigt att de sammanflätas i en och samma vilja: att vara var som helst men inte i nuet. Alla tre befinner sig mitt i livets tristess och vet inte hur de ska ta sig därifrån. Ingrid har fastnat i en spelad roll och har tappat bort sig själv. Jan låter livet hända honom istället för att själv bestämma vilken väg han ska välja. Hanne har tröttnat på sin egen rastlöshet och försöker bryta sina inlärda mönster. Vi får följa med på ett besök i tre liv som flätas samman, utan tydligt avslut. Vi får en skildring av en vardag, vi hälsar på och sedan lämnar vi. Det påminner mig om vad jag tycker så mycket om med många indiefilmer; att vi som tittar bara bjuds in för en kort stund och när vi lämnar fortsätter huvudpersonernas liv som om ingenting har hänt.

Något som återkommer är att Ingrids och Jans söner är curlade och oförmögna att ta hand om sig själva, uppför sig som om de bor på hotell och hjälper inte till hemma. De är tjugo-någonting och vill inte flytta hemifrån. Jag som läsare sitter bara och väntar på att Jan, Hanne och Ingrid ska inse att Jan ÄR sina söner. Att de ska inse att de borde vara lika trötta på Jan som de är på sönerna. Han sitter själv bara och väntar på att något ska hända, allt för att slippa ta egna beslut och eget ansvar. Han bara åker med, tar det där jobbet han egentligen inte vill ha, låter Hanne förföra honom. Jag tror att han är precis lika curlad själv som hans barn är. När Hanne och Ingrid försöker bryta sig loss och göra någonting – vad som helst, dras han istället bara med av livets vindar.

Ända sedan jag var tonåring har jag varit rädd för den här perioden i livet som boken handlar om. Perioden då det verkar som att alla dör inombords. Perioden mellan ca 30 och 50 år, då nästan alla verkar ge upp sina intressen och gå in i sina medelklassdröm-skal. Den har tyckts oundviklig. Nej och åter nej fyller mig därför med hopplöshet när den skildrar exakt denna förruttnelse inifrån och ger min rädsla vatten på sin kvarn. Boken träffar mig också ganska hårt eftersom jag i perioder varit sjuk och liksom stått utanför livet och kikat in. Jag känner inte alls att jag kan skratta åt hur hopplösa karaktärerna är, för jag har varit där själv till viss del. Jag har levt i deras meningslöshet, deras likgiltighet, deras irritation, deras oförmåga att ta beslut, deras oförmåga att göra *rätt val* eller att göra något val alls. Har jag missat något när jag ser att andra skriver att boken är rolig?

Sammantaget kan jag säga att jag tycker att boken är otroligt träffsäkert skriven. Lykke är en mästare på att beskriva meningslöshet och uppgivenhet. Däremot får boken mig att må dåligt och ger mig nästan en önskan om att aldrig ha läst den. Det är egentligen bara ytterligare bekräftelse på hur bra boken är skriven, men det gör också det svårt att sätta ett rättvist betyg. Det blir trots allt det högre betyget: en fyra, just för att boken är såpass välskriven.

TL;DR

En skicklig beskrivning av livets tristess och sökandet efter vad som helst som inte är det här.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Recension: The Woman in the Window

Om boken

Titel: The Woman in the Window (2018)
Svensk titel: Kvinnan i fönstret (2018)
Författare: A. J. Finn
Genre: thriller – Läst på: engelska – Antal sidor: 427 (inbunden)

Anna Fox är ensam och instängd i sitt hem. Sedan månader tillbaka lider hon av agorafobi och kan inte gå ut. För att klara av vardagen tar hon stark medicin och dricker mängder med vin. En dag ser hon något hemskt hända hos en av sina grannar. Eller? Kan hon lita på sin egen hjärna i dimman av medicin och alkohol?

Mina tankar

The Woman in the Window är den andra boken som jag läser som är nominerad till Årets Bok 2018. I boken får vi följa en psykolog som är sjuk, har blivit fånge i sitt eget hem och som inte vet om hon kan lita på sig själv längre eller inte. Jag tilltalades av bokens handling för att jag känner igen mig i huvudpersonen. När jag mådde sämre och var värre utmattad än nu, hade jag väldigt svårt att gå ut. Dessutom försvann nästan alla mina minnen under den perioden, och jag visste inte vad som var sant och vad som var fantasi längre. Jag kunde inte lita på min hjärna, och när stressen blir för stor är jag där fortfarande. Det är skrämmande och det tilltalade mig att läsa en bok om en person som går igenom ungefär samma sak som jag gjort och till viss del gör.

Med tanke på det hade jag gärna läst mer om hur nedbruten en blir av att inte kunna lita på sig själv. I boken blir det ett sidospår som trots synopsisen inte får så väldigt stort utrymme. I övrigt tycker jag om hur berättelsen utvecklar sig; långsamt, i klassisk thrilleranda. Jag gillar att läsaren inte får reda på alla fakta på en gång utan lite i taget, utspritt genom flera kapitel i boken.

Trots det misstänker jag att jag är för visuellt lagd för att fullt ut uppskatta den här genren i bokformat. Jag gillar att lägga märke till detlajer i bakgrunden, som lagts till som diskreta ledtrådar. För mig känns bokformatet endimensionellt i jämförelse. Jag kommer in i historien bättre när stämningen byggs upp med både bild och dialog, och med musik och olika filmvinklar. Jag tror helt enkelt att genrer som thriller och deckare passar mig bättre i rörligt format. Med det sagt tycker jag ändå att boken är väldigt välskriven och jag gillar den! Det var också intressant att läsa en bok som till största del utspelar sig på ett och samma ställe.

TL;DR

En lagom spännande thriller med långsam stämningsuppbyggnad.

❤❤❤ ♡ ♡ – helt okej.

Recension: Stay With Me

Om boken

Titel: Stay With Me (2017)
Svensk titel: Stanna hos mig (2017)
Författare: Ayòbámi Adébáyò
Genre: vuxenLäst på: engelska – Antal sidor: 296 (inbunden)

Yejide och alla runt omkring henne vill att hon ska få ett barn. Hon har testat allt och nu hoppas hon på ett mirakel. Samtidigt har hennes svärmor tröttnat på att aldrig få ett barnbarn och hjälper Yejides man Akin att ta en andra fru. Yejides värld rasar samman och hon försöker nu navigera genom barnlöshet, svartsjuka och svek.

Mina tankar

Stay With Me är en av de nominerade till Årets Bok 2018 hos Bonniers Bokklubbar och också den första av böckerna på nomineringslistan som jag läst. I boken får vi alltså följa Yejide som längtar efter ett barn. Vi får följa med till dåtiden när hon träffade sin man Akin och genom åren som går får vi se hur deras kärlek sakta rasar samman. Vi får läsa från mestadels Yejides synvinkel, men några kapitel är också skrivna utifrån Akins. Vi får också följa två parallella tidslinjer, från 80-talet och framåt och 2008.

Stay With Me är en tung bok. Den är tragisk, mörk och väldigt sorglig. Den handlar om svek och kärlek och familjeband. Om Yejides längtan efter barn och hennes avsaknad av en egen mamma. Om att livet inte blir som en tänkt sig och om att allt har sitt pris. Det är en bok som berör, som visar på hur skört livet faktiskt är. Som ställer frågan: hur långt kan människor gå för att behålla den de älskar vid sin sida?

Att den utspelar sig i ett annat land, i en annan tid och med en annan kultur tycker jag bidrar ytterligare till stämningen i boken. Hade boken utspelat sig i nutida Sverige eller liknande hade jag troligtvis inte berörts lika hårt av den. Omvärlden i samtiden porträtteras nämligen lika skört som Yejides liv. Stabiliteten saknas både inuti och utanpå. Det finns ingen riktigt trygg plats. Jag önskar att vi hade fått läsa lite mer om 80-talets Nigeria. Nu tas det upp i förbifarten. Men det kanske är så det blir när en bor mitt i det? Till slut blir politisk instabilitet och korruption vardag, för att en tvingas till det för att kunna fortsätta leva sitt liv utan att gå under?

TL;DR

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Boksnack Årets bok 2018

Årets Bok 2018

Tidigare i veckan presenterades de nominerade till Årets Bok 2018. Som ni vet om ni läst beskrivningen av den här bloggen har jag precis kommit ut i bokvärlden igen efter ett långt uppehåll. Jag har därför inte läst en enda av böckerna som är nominerade än. Däremot är det åtminstone ett par av dem som jag är nyfiken på!

De nominerade är…

  • 1793 av Niklas Natt och Dag
  • Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan
  • Den svavelgula himlen av Kjell Westö
  • Husdjuret av Camilla Grebe
  • Koka björn av Mikael Niemi
  • Kvinnan i fönstret av A J Finn
  • Annabelle av Lina Bengtsdotter
  • Mischling av Affinity Konar
  • Mitt hjärtas oro av Malou von Sivers
  • Nej och åter nej av Nina Lykke
  • Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson
  • Stanna hos mig av Ayòbámi Adébayò

(Länkade böcker är lästa, uppdateras löpande)

Efter att ha läst beskrivningen av varje bok och tittat på recensioner blev jag intresserad av att läsa Stanna hos mig och Kvinnan i fönstret. Eventuellt kommer jag att läsa ytterligare någon bok utöver dessa. Är lite sugen på någon av de svenska deckarna. Både Stanna hos mig och Kvinnan i fönstret har jag reserverat på mitt bibliotek så de kommer förhoppningsvis in snart! Eftersom jag inte har läst en enda utav böckerna ännu känner jag mig själv inte berättigad att rösta (såklart). Men om du har någon favorit redan nu finns röstningssidan här!