Recension: Dracula

Om boken

Titel: Dracula (1897)
Svensk titel: Dracula (1967)
Författare: Bram Stoker
Genre: klassiker, skräck– Läst på: engelska – Antal sidor: 402 (inbunden)

Juristen Jonathan Harker får i uppdrag att hjälpa en kund i Transsylvanien med att hitta ett lämpligt boende i England. På vägen hem till kunden börjar han känna av att något inte riktigt stämmer, men det är först när han märker att han är fånge i kundens slott som han börjar inse allvaret och faran han är i.

Mina tankar

Dracula tog mig evigheter att läsa. Den är skriven på 1800-talet och språket är därefter, texten är tät och historien går väldigt långsamt framåt. Det kanske låter som upplagt för att bli uttråkad? Faktiskt inte. Jag, som har världens sämsta tålamod och vill att det ska hända saker hela tiden, njöt faktiskt rakt igenom. Innan jag började läsa visste jag inte mer om Dracula än det där som ”alla” vet och även om jag förväntade mig att jag skulle tycka om den överträffade den faktiskt mina förväntningar ändå. Jag älskade att lära mig bakgrundshistorien till kultfenomenet vampyrer och Van Helsing.

I bokens början får vi följa den brittiska juristen Jonathan Harker på sin resa till Transsylvanien där han ska agera mäklare åt en greve som har planer på att flytta till England. Först när det är för sent inser han att denna greve är en vampyr och att han blivit fånge i hans slott. Historien tar sedan vid hemma i England där Jonathans flickvän Mina upptäcker att vännen Lucy har problem med sömngång under mystiska omständigheter. När Lucys situation förvärras får hennes tre friare kontakt med Mina och Jonathan. Det slutar med att deras liv nästlas ihop på grund av en gemensam fiende som de väljer att försöka utplåna tillsammans. De får kontakt med den nederländska doktorn Van Helsing, den enda de känner som har något som ens kan liknas vid expertkunskap, men trots det vet de inte riktigt vad de gör. Kommer de att klara av att ta sig an Dracula som hela tiden verkar ligga steget före när ingen av dem har tidigare slagits mot en vampyr?

Jag har en förkärlek till när karaktärer som inte känner varandra sedan innan paras ihop av livet av någon anledning, så det är något jag tycker om med boken. Det jag annars gillar bäst med Dracula är att stämningen är småcreepy hela tiden, det är absolut inte ren skräck utan bara sådär småmysig halloween-känsla hela tiden. Det gör mig som sagt ingenting att boken är långsam, snarare hjälper det till med stämningen. En annan sak jag tycker om och som blev en positiv överraskning är att kvinnorna i boken får ta så pass stor plats som de ändå gör. Med tanke på när boken är skriven hade jag väntat mig att kvinnorna på sin höjd skulle få spela jungfrur i nöd, men speciellt Minas roll är definitivt större än så.

TL;DR

En kuslig historia som med sin långsamma takt håller spänningen uppe. En bok alla vampyrälskare måste läsa.

❤❤❤❤❤ – toppen, riktigt bra!

Recension: The Hunger Games

Om boken

Titel: The Hunger Games (2008)
Svensk titel: Hungerspelen (2008)
Serie: The Hunger Games #1
Författare: Suzanne Collins
Genre: ungdomdystopi – Läst på: engelska – Antal sidor: 374 (inbunden)

I landet Panem som uppstod ur det forna Nordamerika finns tolv distrikt. Varje år väljs en pojke och en flicka från varje distrikt ut för att slåss till döden i The Hunger Games; en på teve direktsänd battle royale-tävling. Vinnaren är garanterad pengar och framgång, men först måste alltså 23 andra tävlande dö. Katniss Everdeen är 16 år och bor i distrikt tolv. När de tävlande till det 74:e Hunger Games ska väljas lyckas hennes lillasyster bli framlottad bland tusentals. Det får Katniss att anmäla sig frivilligt och ta hennes plats i tävlingen.

Mina tankar

När Hunger Games-serien släpptes i Sverige tyckte jag att jag var för gammal för att läsa den. Sedan kom filmen och jag blev såklart intresserad och jag har för mig att jag såg den på bio. Jag mådde så otroligt dåligt efter att ha sett filmen. Den gav mig ångest och jag tänkte på den i flera veckor efteråt. På den tiden älskade jag skräck och hade gjort det till en sport att hitta de läskigaste, vidrigaste filmerna att se. Jag var härdad med andra ord. Inte alls beredd på att må så dåligt av att se en ”vanlig” film riktad till tonåringar. Men det är ju inte en vanlig film. Barn som dödar barn för att vinna en tävling som arrangeras som underhållning för de rika. Katniss kärlek till sin lillasyster. Vid den tiden i mitt liv hade jag garanterat tagit min systers plats jag också. Klart att det kändes.

Så, jag var med andra ord skeptisk till att läsa böckerna. Det var med hårt bultande hjärta jag läste de första kapitlen i första boken för någon vecka sedan. Tack och lov mindes jag de värsta scenerna ur filmen, så den här gången var jag beredd. The Hunger Games överträffade mina förväntningar. Jag tycker att den är riktigt välskriven. Boken blir aldrig långtråkig utan håller spänningen uppe och i mitt fall blev det en riktig bladvändarbok. Jag gillar också att det är så lite kärleksfokus trots att det är en ungdomsbok (jag tror att jag är på väg att bli lika anti kärlek ”där det inte hör hemma” som Emily Fox haha). Det slutade med att jag läste ut boken på två sittningar och stannade uppe alldeles för länge en natt.

Boken är uppdelad i tre delar: en innan tävlingen, en under tävlingens gång och en efter tävlingen. Jag tycker om att det läggs mycket fokus på hur livet i de yttre distrikten ser ut i den första delen. Något som tyvärr är överspelat fort i filmen. Det ger en större förståelse för hur hårt livet faktiskt är och har varit för Katniss och hennes vänner och familj. Boken ger också en helt annan dimension till karaktärerna jämfört med filmen, precis som det brukar vara. Jag föredrar helt klart bok-Katniss framför film-Katniss även om filmen är välgjord och Jennifer Lawrence gör ett toppenjobb i sin roll. I filmen har hon blivit både mer reaktiv och mer vass och Peeta har istället blivit helt passiv.

Det är med blandade känslor jag nu ser fram emot att läsa de andra böckerna i serien. Jag vågade mig aldrig på att se uppföljarfilmerna…

TL;DR

En spännande ungdomsdystopi som du kanske ska vara försiktig med att läsa om du är känslig.

❤❤❤❤ ♡ – bra, gillade verkligen!

Läst i mars

Mars i siffror

Antal lästa böcker: 2
Antal lästa sidor: 321
Antal läsdagar: 14/31

Lästa böcker

  • Nyckeln till Hinsides av Albin Alvetegen & Karin Alvtegen [4/5]
  • Hemsöborna av August Strindberg [2/5]

Mina tankar

Gissa vem som blev sjuk igen? Jag tror att jag varit sjuk fler veckor än jag varit frisk i år 🙈 Ja, ja, nog om det. Det har hittills i år inte alls blivit mycket läst. Fem böcker av 48 som är mitt mål för 2019. Vi får se om jag hinner nå det! Jag tror att mitt största problem (förutom sjukdom…) är att jag inte längre har så många lättare böcker att bryta av mina klassiker med. Jag har tyckt om många av klassikerna jag läst hittills, men det är faktiskt tyngre läsning trots allt och egentligen hade jag velat läsa fler korta, lätta böcker emellan klassikerna. Just nu är det dock stopp på bokköpen ett tag och jag har inte så många böcker att välja på här hemma förutom just klassiker. Eller lite tyngre böcker. Känns det som i alla fall. Hmm, får nog ta mig en titt i hyllorna. Det här kanske bara är ett påhittat problem à la ”jag har inga kläder att ha på mig” trots full garderob?

Månadens favorit

Hemsöborna tyckte jag inte om alls mycket, så det blev riktigt trög läsning trots endast 140 sidor. Månadens favorit blir därför helt klart Nyckeln till Hinsides som fick mig positivt överraskad, även om jag läst fina recensioner om den innan.

Läst i januari

”Jag hoppas dock komma tillbaka igen med fler inlägg nästa år!” *Blir sjuk och får efter det en infektion som kräver antibiotika*. Får skylla mig själv som jinxade mig antar jag 😉 Nu vågar jag inte säga något om uppdateringsfrekvensen, men just för tillfället kommer ett inlägg här i alla fall.

Januari i siffror

Antal lästa böcker: 1
Antal lästa sidor: 325 (+55)
Antal läsdagar: 15/31

Lästa böcker

  • Eleanor & Park av Rainbow Rowell [3/5]
  • Fortsatte på Dracula av Bram Stoker

Mina tankar

Jag har som sagt varit sjuk igen och knappt orkat läsa, och de dagarna jag faktiskt läst har det inte blivit många sidor. Jag fortsatte så smått att läsa Dracula som jag påbörjade i december men kände snart att den blev för tung och gick över till Eleanor & Park istället.

Månadens favorit

Ja, med en enda bok läst får det väl bli Eleanor & Park, även om jag tyvärr blev lite besviken på den. Jag gav den 3 av 5 i betyg. Vet inte om jag helt enkelt tröttnat på ungdomsböcker? Känns som att jag blev besviken på över hälften av ungdomsböckerna jag läste förra året också.

Läst i november

Oj, oj, vad det ekar tomt härinne. Jag har varit så matt nu under hösten, vilket jag misstänker beror på för låg dos av min ämnesomsättningsmedicin. På grund av det har mina intressen hamnat i skymundan och jag har varit tvungen att bara göra det nödvändigaste. Jag hoppas dock komma tillbaka igen med fler inlägg nästa år! Tills dess kan ni som vill ta en titt på novembers läsning:

November i siffror

Antal lästa böcker: 3
Antal lästa sidor: 1 962
Antal läsdagar: 30/30

Lästa böcker

  • Harry Potter and the Order of the Phoenix av J.K. Rowling
  • Harry Potter and the Half-Blood Prince av J.K. Rowling
  • Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling

Mina tankar

Jag fick lust att fortsätta min omläsning av Harry Potter såhär på hösten och det råkade bli så att jag läste alla de tre sista böckerna på rad. Hade det inte varit för att de är så tjocka hade jag gärna gjort om det varje höst 🙂 Som jag nämnde ovan har jag varit extremt trött och matt den senaste tiden, så jag måste ändå säga att jag är nöjd över månadens läsning. I och med Half-Blood Prince tog jag mig dessutom i mål i min Goodreads-utmaning (48 böcker år 2018) för året!

Månadens favorit

Månadens favorit blir den sista boken i serien: Deathly Hallows! Den blir aldrig långsam och avslutar Harry Potter-serien starkt.

Läst i oktober

Oktober i siffror

Antal lästa böcker: 4
Antal lästa sidor: 2 036
Antal läsdagar: 24/31

Lästa böcker

  • Bonjour Tristesse av Françoise Sagan
  • Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
  • Eld av Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
  • Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg

(Bonjour Tristesse påbörjades i september men lästes ut nu).

Mina tankar

Månaden började segt med en klassiker som visade sig inte alls vara i min smak. Sedan hittade jag Engelsforstrilogin på second hand och började sluka den direkt. Tack vare den kom mitt läsintresse tillbaka lite! Tyvärr verkar läsintresset gå i cykler för mig beroende på mående, men jag hoppas att det håller i sig resten av året 🙂

Månadens favorit

Månadens favorit blir den första boken i Engelsforstrilogin, det vill säga Cirkeln! Den fick 5 av 5 av mig i betyg och jag tyckte om den mer än väntat.

Recension: Bonjour tristesse

Om boken

Titel: Bonjour tristesse (1954)
Svensk titel: Bonjour tristesse (tidigare Ett moln på min himmel) (1955)
Författare: Françoise Sagan, översättning av Lily Vallquist
Genre: klassiker – Läst på: svenska – Antal sidor: 101 (inbunden)

Cécile är 17 år och spenderar sommaren på Rivieran med sin pappa och hans för stunden valda älskarinna. Hon älskar deras lättsamma livstil där de lever för dagen och inte har någonting som håller dem fast. En dag kommer dock pappans gamla bekanta Anne och hälsar på i sommarhuset. Pappan blir förälskad på riktigt och Cécile känner hur hela hennes värld hotas att ändras till det sämre.

Mina tankar

Jag plockade upp Bonjour tristesse när jag var på loppis nyligen. Jag visste inte alls vad den handlade om, utan hade bara hört titeln nämnas många gånger. Ofta tycker jag om att gå in i en bok helt ovetandes, speciellt när det gäller klassiker. Med noll förväntningar blir det mer spännande att läsa, tycker jag. Tyvärr föll ändock spänningsmomentet ganska platt i den här boken. Med tanke på författarens ålder är det lätt att bli imponerad, men nej, Bonjour tristesse passar helt enkelt inte mig.

Jag kan inte hjälpa att tycka att boken är otroligt tråkig. Det jag tycker mest om med boken är dess vackra titel och det säger väl en del. Jag tror dock att jag skulle tycka bättre om den när jag var yngre. Då hade jag lättare kunnat drömma mig bort till Frankrikes stränder och solen och kärleksaffären mellan Cécile och Cyril. Nu känns allting så ytligt och främmande, även om jag ändå förstår Cécile till viss del. Sagan är duktig på att förmedla hur låst en kan bli vid världsliga ting när en inte har något alls att göra om dagarna. En känsla jag kan känna igen.

TL;DR

En bok att läsa med sin tonåring för att sedan diskutera privilegium och klass?

❤❤ ♡ ♡ ♡ – inte min kopp te.

Läst i september

September i siffror

Antal lästa böcker: 1 1/3
Antal lästa sidor: 505 (+28)
Antal läsdagar: 12/30

Lästa böcker

  • The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle av Stuart Turton

Jag påbörjade också Bonjour Tristesse av Françoise Sagan, men tog mig bara igenom ca en tredjedel innan jag blev sjuk.

Mina tankar

Jag har haft väldigt mycket att göra under september och har dessutom varit sjuk. När jag är sjuk har jag väldigt svårt att koncentrera mig på längre texter så det blir inte att jag läser alls mycket. Och när jag är stressad kan jag inte slappna av nog att läsa. Så att jag bara läst en enda bok i september är egentligen inte så konstigt. Ni får se mig som en motvikt till bokbloggarna som läser 10+ böcker varje månad, haha 🙂

Månadens favorit

Ja, jag läste ju bara färdigt en bok den här månaden, men det var en väldigt bra bok å andra sidan! Jag gav den 5 av 5 i betyg vilket händer väldigt sällan.

Nytt i hyllan i september

Jag köper inte så många böcker nu i höst eftersom jag vill hinna läsa ut de jag redan har här hemma. Däremot hittade jag tre fynd på loppis den här månaden, och eftersom jag hört gott om dem och gärna vill läsa dem plockade jag med dem hem.

Månadens nya böcker

  • Cirkeln, Eld och Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (begagnade). Jag har som sagt hört mycket gott om den här triologin och ser fram emot att läsa den. Måste säga att det bådar gott när jag läser att författarna inspirerats av Buffy (<3) och Twin Peaks bland annat! Är väldigt nöjd med att jag hittade böckerna i inbundet format då jag tidigare bara sett dem i pocket.

Recension: The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle

Om boken

Titel: The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle (2018)
Författare: Stuart Turton
Genre: deckare, thriller – Läst på: engelska– Antal sidor: 505 (inbunden)

Du är fast i en oändlig loop av upprepade dagar, på en herrgård du inte känner igen och du kan inte längre minnas vem du är. Det enda du får veta är att någon kommer att dö under kvällens fest och ditt enda sätt att ta dig ur mardrömen är att lösa mordet.

Mina tankar

The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle är en deckare/thriller i min smak! En udda historia med sci-fi-inslag och även om bokens kärna inte är unik tycker jag att den känns annorlunda gentemot liknande berättelser. Jag började läsa boken redan i juli egentligen men valde att pausa efter någon tredjedel då jag kände att jag ville spara den till hösten istället. Jag är glad att jag gjorde det, för den passade utmärkt att läsa medan regnet smattrade på rutan. Att boken utspelar sig på ett gods omringat av skog bidrar ytterligare till höstkänslan.

Boken är spännande redan från start och jag tycker att stämningen hålls uppe ända till slutet. Som läsare kastas vi in i berättelsen och får ledtrådar till vad som egentligen har hänt här och där genom bokens gång. Det är något rörigt att hålla reda på alla detaljer och vid några tillfällen kände jag att jag kanske skulle ha haft ett anteckningsblock vid min sida medan jag läste. Men boken är tack och lov ändå skriven på ett sätt där det är okej att inte minnas precis allt. Turton lyckas nämligen med att påminna läsaren om tidigare händelser utan att det känns upprepande.

The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle ger mig Black Mirror-vibbar och eftersom det är en av mina favoritserier just nu är det såklart något positivt. Jag tror att om du tycker om lite lättare (alltså inte hardcore) sci-fi och gillar när det blandas med världen så som den ser ut idag, kommer du att tycka bra om den här boken. (Du skulle nog även tycka om Black Mirror om du ej sett den än ;)).

Något jag tyckte lite mindre om var slutet. Jag tycker att det kändes lite snabbspolat med tanke på hur lång uppbyggnaden var. Jag har dock märkt att jag känner så ofta vad gäller deckare och även kriminalserier på tv, så jag antar att det så det brukar vara inom den här genren helt enkelt. Jag minns att jag fick samma känsla när jag läste The Woman in the Window också. Men det är ju en smakfråga och tydligen verkar jag föredra avklingande slut framför pang bom-slut? I övrigt är det en riktig toppenbok! Turton är väldigt skicklig på att hålla ihop alla lösa trådar genom bokens gång. Jag tänker att det här måste ha varit en väldigt svår bok att skriva med tanke på hur mycket olika människor och olika scener vi får se och jag är imponerad över att han lyckades få ihop allting i slutändan.

TL;DR

En stämningsfull deckare som påminner mig om Black Mirror.

❤❤❤❤❤ – toppen, riktigt bra!